1 september flyger vi direkt med Airtours (flygstol-charter) till Preveza. Sjösättning den 4 september. Vi ser fram mot en skön septembermånad med sommarväder (?) i det fantastiska Ioniska havet.
Resan gick bra och vi for sista biten i delad taxi med annat båtpar. Det var varmt, mörkt och stjärnklart då vi kom fram till båten och cikadorna spelade för oss. Marinan hade försett oss med stege och el så det var bara att tanka vatten och packa upp och försöka sova i värmen. Två fläktar igång gjorde det uthärdligt.
2 september startar vi med att byta gummi-damask runt drevet. Svårast var att få bort det gamla kontaktlimmet. Vi fick skrapa med kniv, slipa och tvätta med aceton. Det tog hela dagen. Till slut efter att ha monterat av propellerbladen sitter den nya nu på plats. Kapten arbetar parallellt med att förstärka landgången med medtaget material. Det finns en liten verkstad här på marinan som är bra för sådana tillfällen. Det är 33 grader i båten men fläktar ute som tur är. Imorgon ska vi dutta lite bottenfärg runt gummidamasken och efter torktid ett dygn blir det sjösättning.
3 september är båten tvättad och allt är klart för sjösättning. Jollen är pumpad och upphissad på fördäck. Djurlivet ombord: Ur strumpan runt förseglet kom det vid nedtagningen utflygande en fladdermus som var orsak till en del mystisk spillning på fördäcket. Vi har också sett en groda som varit gömd bland skotlinorna på däck. Hur kom den dit och vart har den nu tagit vägen? Förutom dessa fripassagerare blir vi omringade av lösa, men vänliga, hundar då vi på kvällarna tar oss ner till tavernan för middag. En kelig kattpojke tillbringade också en eftermiddag med oss under båten och hoppades på att bli utfodrad.
4 september väntar vi på att bli kontaktade av marinan för sjösättning. De har lovat att klämma in oss under dagen, så vi vet inte när. Vi turas om att ta en tupplur eftersom nattsömnen blev störd av en jättefest någonstans på andra sidan viken i Preveza, med dundrande hög musik fram till 5-6 tiden på morgonen. Här jobbas flitigt på båtarna runt omkring oss från kl 8.00 på morgonen. En glad engelsman ska börja bottenmåla sin båt och sjunger med i 60-talsmusiken han spelar. Det är trevligt med båtgrannarna och marinans personal som hälsar och vinkar när vi möts. Men nu längtar vi ut på den svalkande böljan.
Kl 14 var vi i vattnet och styrde ner mot Lefkas kanal. Vi kom för tidigt för 16-öppningen och fick ankra och vänta med ett gäng andra båtar. (Som tur var siktade vi inte på kl 15 för kl 13 och 15 öppnar inte bron fick vi senare reda på.) Det blåste 9-11 m/s och vi gick med försegel i 6-7 knop både före och efter kanalen. Vi gick direkt till Meganisi trots att vi inte hade bunkrat mat. Som tur var låg våra vänner i Cadencia här och vi fick både middag och frukostbröd.
5 september blev det vila och rekreation, men först en promenad till lill-Vathi för bunkring förstås. Vattentemperaturen mäter 28 grader och luften 30. Svalkande vindar och en helt annan sovmiljö med något svalare nätter, mot när båten står på land. En bubbeldrink med vännerna på Cadencia i den ljumma stjärnklara kvällen. På natten tjöt larmet för dålig laddning av batterier. Vi fick stänga av kylskåpet för utredning varför laddningen inte fungerar.
6 september ytterligare en vandring till vackra lill-Vathi för bunkring och lunch. En greksallad med bröd, delad på 2, och varsin 50 cl öl Mythos kostar 10 euro. Härliga bad och snorkling bland silvriga fiskar som nyfiket simmar runt en. En mystisk avlång fisk syns ibland (näbbgädda) och fångar småfisk. Planering för gemensam segling med Cadencia runt i Ionian sea med start imorgon fm. Grillad fläskkotlett på gasolgrillen på båten. Vi körde motor en halvtimme för att få mer laddning på batterierna inför natten.
7 september På morgonen tjöt åter batterialarmet och vi fick stänga av kylen tills solcellerna började ladda igen. Verkar som batterierna är slut och nya måste inköpas ev. redan i år. Vi jagade senare getingar runt grillen, innan den kom i skydd i skuffen. Frukost kan vara en prövning här på Meganisisi med getinginvasion. Styrman intog frukost inne i salongen.
Sista koll på vädret, som verkar stabilt framöver, och nu startar vi vår rundresa mot ön Kalamos och viken Port Leone, med ruiner av väderkvarnar och en kyrka. Där har vi varit tidigare i år och då blåste det mycket med kastvindar nedför bergen i viken. Hoppas det blir lugnare nu. Efter motorgång ett par timmar är nu batterierna i högform igen.
Port Leone är en större vik/bukt med flera stränder och ankringsplatser omgiven av höga berg. Ankarfästet beror på om man kommer på gräs- eller sandbotten. Vinden kan snurra från olika håll och vindkast nedför bergen är vanligt.
Vi ankrar med linor mot stranden. Efter lunch och bad jollar vi rakt in mot stranden, som här är stenig och brant. Vi går vägen till den, efter jordbävningen 1953, övergivna byn som består av några få ruiner, en gammal rostig bil, troligen Fiat, samt en väl underhållen kyrka. Byborna sägs sköta om den. Ett hus och ett par bryggor nedanför kyrkan är också återuppbyggda. Utsikten över bukten är vacker. Gamla olivträd med tjocka knotiga stammar från en tidigare odling står pampiga kvar. En gammal olivpress finns i en av ruinerna.
På kvällen paddlar vi över till Cadencia som ligger 10 m från oss och har en trevlig kväll med spel och glam. Nu har vi lärt oss grunderna i Qwirkle så det blir nog fler spelkvällar. Det känns trevligt att ha sällskap på resan och i vikarna av en så rutinerad besättning som Cadencias. Det är kolmörkt när vi med jollen paddlar över till Pinta. Vi ser ljuset från Cadencia bredvid oss.
8 september är vi på väg söderut mot fastlandet till Astakos, ca 15 nm. Norrut ser vi åskmoln torna upp sig. Söderut ser fint ut. Vi kom nära hamnen då ett åskväder bröt ut och vinden drog i utifrån havet. Viken är öppen för sydlig vind. Väl innanför vågbrytaren kunde vi göra oss beredda för tilläggning. Det blev inte mycket av ovädret, några regndroppar bara. Hotfulla moln finns kvar över bergen.
Astakos är inte en välbesökt turistort, utom för grekerna själva. Staden kallas ”Hummern”, men några humrar såg vi inte till, varken vid fiskebåtarna eller på tavernorna. En av tavernorna heter dock ”The Lobster”.
Det är en relativt liten genuin grekisk stad med flera matbutiker, slaktare, bagerier och tavernor varav de flesta ligger utmed en mindre gata som finns mellan uteserveringarna och stadskajen, glest trafikerad av mopeder och cyklar. Vid kajen finns några bra platser för gästande båtar med gratis el och vatten. Det är också en färjeterminal vid kajen. Det finns en fin strand utanför vågbrytaren som vi förstås utnyttjade.
Vi äter i båten trots en restaurangägares trägna uppvaktning. Vi gick i alla fall dit och tog en drink på kvällen och fick både grönsaker, ost och oliver samt skivade nektariner med banan av ägaren. Han vill gärna att vi ska äta där imorgon, men då planerar vi att fortsätta vår rundsegling med överfart till Kefalonia, Sami.
9 september. Hemma i Sverige är det valdag. Vi har förstås förtidsröstat innan vi åkte hemifrån.
Nu lämnar vi Astakos och tar kurs mot ön Kefallonia, ca 25 nm. Vi har inte bråttom, motorgång och marschfart 5,5 knop. Soligt och lugnt väder. Vinden brukar öka mot eftermiddagen och det gör den strax innan tilläggning med 7 m/s i sidan. Vi kommer på plats i Samis hamn och får sedan se charterbåtarnas ankomst och all möjlig cirkus, bl a driva över andras kätting, samt ankra i sin egen gummijolle. Bra eftermiddagsunderhållning.
Pizza åt vi på taverna Riviera vid kajen med vit duk, bomullsservetter, hemsydda fodral till besticken och vinet serverat i vackra höga vinglas. Den kraftfulla ägarinnan har häftig tvåfärgad frisyr, mycket makeup och tar väl hand om sina gäster med stor humor. Riviera är väl värt ett besök.
10 september ligger vi kvar i Sami. Utflykt till den underjordiska sjön Mellisani som bildats då grottans tak rasat in. Vattnet kommer från Argostoli på västra sidan av ön och leds under berget över till östra sidan Kefalonia. Roddare ror oss runt i sjön och in en smal kanal till en inre grotta där de vänder och drar båten längs rep i bergsväggen tillbaka. De roar sina gäster med berättelse om sjöns tillkomst, tar foton på dem som vill med deras mobiler, sjunger serenader och hojtar till de andra roddarna. En 10-15 minuters tur som kostar 7 euro per man men väl värt.
På hemvägen passerar vi en taverna med fiskhuvuden från svärdfisk och tonfisk m fl på träden. Vi tar ett bad på den vackra stranden och äter sedan lunch på en äkta grekisk taverna med få bord invid strandkanten. En portabel nattklubb står vid färjeterminalen. Hoppas den ska till en annan ö. Bouganvillan blommar fortfarande i fantatiska färger.
11 september fortsätter vi norrut ca 13 nm till en vik söder om Fiskhardo, Fiko beach, fortfarande på ön Kefalonia. Här ska vi ankra och stanna ett par nätter för att gå runt en väg längs kusten till byn Fiskhardo. Det är svårt att få ankarfäste, men andra gången lyckas vi och backar fast ordentligt och tar linor iland. Det går dyning in i viken och båtarna gungar. Viken är vacker med höga cypresser istället för de vanliga olivträden. Vattnet är kristallklart. Vinden avtar senare men natten blir skvalpig av vågor. Det blir tidig läggkväll.
12 september på morgonen har vinden börjat blåsa ostligt, rakt in i viken. Ankaret draggar på Pinta och vi får avbryta frukosten och ge oss ut mitt i viken och svajankra. Linorna som är fästa i land släpps och får senare hämtas upp med dingen. Vi beslutar tillsammans med Cadencia att då förhållandena just nu inte är de rätta för att lämna båtarna och vandra till Fiskhardo, så seglar vi vidare mot Sivota på Lefkas sydsida istället. Vi får en härlig bidevindsegling i ca 6 knop. Vi lägger till med mooringlinor vid Stavros taverna. Här finns vatten och el. En badstrand på gångavstånd och tavernor och barer längs hela kajen. Vi äter förstås på Stavros taverna eftersom vi utnyttjar deras ponton, fyra rätter som vi delar på alla fyra.
13 september fortsätter vi att runda söder om Meganisi och ankrar i den s.k. Fyrviken på nordöstra sidan på ön. Här tar en del båtar större plats än andra, om man säger så.
Vi blir bjudna till Cadencia där vi spelar en omgång Qwirkle och även några kortpartier, Mas. Det är en del svall som kommer in och vi guppar lite på natten.
14 september ligger vi kvar i Fyrviken som nu har lugnat ner sig. Det blir en promenad på ön och sedan en appertif på Cadencia tillsammans med ytterligare en annan svensk båtbesättning, Joakim och Susanne på ”Birdie” som är nya i Ioniska havet, men erfarna seglare.
15 september far vi vidare knappt 4 nm till Spillia, också på Meganisi. Här ligger vi med fören mot tavernans brygga med mooringlinor. Vi fick en egen liten trappa att kliva ner på. Det är badbart direkt från båten, men det finns också en fin strand, samt en taverna och en bar.
Vi vandrar upp till den vackra byn Spartachori med utsikt över hela bukten. Byn är vacker och välhållen med smala gränder och stensatta gator. Vi träffar ett par äldre damer i svarta kläder varav den ena pratar bra engelska. Hon har bott i Australien hos sin son, berättar hon. Den andra damen bad henne nyfiket fråga varifrån vi kom. Vi tar en öl på en taverna med fantastisk utsikt över bukten och hamnen.
16 september styr vi norrut 7 nm till viken Varko på fastlandet och svajankrar. Det är en vid bukt med ganska bra skydd för alla vindar, utom sydliga. Längs viken sträcker sig en lång sandstrand. Det finns en taverna i nordöstra hörnet. Här ligger nu 5 svenska båtar med oss inräknade. Vi äter ombord och tar en drink på Pinta med Cadencias besättning. Härligt bad och långsimning i ljummet vatten.
17 september tar vi en kort sväng 4,5 nm runt udden och hamnar i Palairos, vid stenkajen. Här finns vatten men inte el. Pontonen var denna gång full med Odysseus charterbåtar så vi fick ta kajen. Badar vid den fina stranden. Äter speciellt goda Pita Gyros på en närliggande taverna.
18 september bunkrar vi mat, bl a en rejäl kotlett (som räcker för två) hos slaktarn, vatten och diesel. Det är vindstilla och hett så vi tar oss ut till viken Varko igen. Bad förstås och på eftermiddagen kom Cadencias besättning över med sitt Qwirkle-spel och det blev en hård match.
19 september konstateras borrelia (fästing hemifrån) hos styrman och Vårdguidens råd var att genast uppsöka läkare. Ett samtal till Läkarstationen på Meganisi och två timmar senare var vi där, i byn Katomeri, och fick recept utskrivet på en vanlig papperslapp med stämpel. Ingen kostnad för läkarbesök. Apoteket ligger i närheten medicinen hämtas ut direkt. Smidigt.
20-21 september ligger vi still, i Minas vik/alternativt Grillviken, på Meganisi. Tvättar, promenerar på ön och hälsar på andra svenskbåtar i närheten med dingen. Vädret är fortfarande stabilt högtryck med svaga eller måttliga vindar. Temperaturen är svalare med ca 25 grader i skuggan. På kvällarna kommer det ofta in svall från norr, från ca kl 21 fram till ca midnatt. Ett mysterium vi inte lyckats lösa på hela tiden vi varit här.
22 september flyttar vi oss runt udden till Midsommarviken i stället. Det är mindre svall på nätterna här. Vandrar till Vathi och äter lunch.
23-24 ligger vi kvar och promenerar, badar osv. Hälsar på hos Cadencia som nu flyttat sig till kajen i Vathi. Vi tar farväl för denna säsong.
25 september tar vi oss till Preveza för att ligga säkert under en kuling från NO-O som kommer att hålla i sig några dagar. Vi hade ändå bokat från 1 oktober men det blev nu istället 25 sept-3 oktober. (4 oktober är det upptagning kl 9.00 så vi tänker lägga oss i dockan under natten.)
Tar upp jollen på pontonen och tvättar den och stuvar in den i akterruffen för vintern. Sköljer tampar och duschar oss själva i de nya fina duscharna på marinan. Skönt att kunna stå en stund och tvåla in sig ordentligt med varmt vatten. Lyx! Marinan har byggt nya fina pontoner med mooringlinor. Annars är det en stor dammig byggarbetsplats, men det blir nog fint till nästa säsong. Här träffar vi bekanta som besökte oss på kvällen. Middag i båten var lugnast med tanke på vädret. Vi satte upp en vägg mot vindsidan och hade riktigt mysigt.
26 september är kulingen med 15 m/s över oss och vi, med flera, får hjälp av en marinero med gummibåt att spänna upp mooringlinan för att klara sidvinden. Vi vandrar i Preveza stad och handlar lite, men tillbringar kvällen i båten pga av ovädret. Vid stadskajen var det kaos med vind och vågor rakt in på de båtar som ligger med ankare och aktern mot kajen. Några gav sig av i panik för att ta in på marinan. En båt hamnade tvärs över 3 andras ankare och kom inte därifrån.De som var drabbade fick ta hjälp av sina motorer för att hålla båtarna från stenkajen. En man dök under den havererade båten som troligen fått propellern förstörd och var manöveroduglig. Vi kunde inte se hur det slutade. I marinan kom flera båtar in på snedden i den hårda vinden och fick hjälp av marineros med gummibåt och på land att få båtarna på plats.
Vilande hund med stenhård kudde, envis fiskare kastar i motvinden, konstigt träd med stora ärtskidor, stadskajen, marinans nya fina våtutrymmen.
27-28 september glädjer vi oss åt vårt kloka beslut att ligga i Preveza marina under tiden lågtrycket ligger kvar söder om Sicilien och drar in vindstyrkor upp mot 10-15 m/s från O och NO.
På fredagen regnar det också och vårt sittbrunnstält har nu fått en sida till och vi kan sitta där och äta trots ovädret. Det ser lite bättre ut vindmässigt lördag och söndag, men det förväntas mer regn och eventuellt åska. Nedan Navtex med prognos för dygnet. Windy visar en s.k. Medicane som passerar söder om Pelloponnesos. De kraftiga höststormarna kallas ”Medicanes”, en sammansättning av de engelska orden för Medelhavet och orkan. De brukar vanligtvis ske under september eller oktober, då havstemperaturen fortfarande är relativt hög medan lufttemperaturen sjunker. Helgens storm har fått namnet Zorba.
29-30 september tar vi ner seglen och gör rent inuti båten. Vindarna är här måttliga och det regnar stundtals. Vi har klarat oss från stormen men många var drabbade. Synd om de som hyrt båt denna vecka som gått. De har mest fått ligga i hamn. En charterflotta kom in här i marinan igår med hjälp av besättning som klev ombord på en båt i taget kunde de lägga till i kraftig sidvind.
Ny sida 0ktober 2018.