Amorgos, Paros (Naoussa), Kap Sounion, Poros, Korfos, Korintkanalen, Andikiron, Itea, Tritzonia, Patrasbron, Mesalonghi, Astakos, Port Leone (Kalamos), Meganisi, Ionian marina upptagning.
1 september, Amorgos
Det blir tidig start kl 7 mot ön Amorgos. Det är ca 46 nm och vi räknar med 8-10 timmar på havet, det blev 9 timmar. Det finns en hamn på en mindre ö halvvägs om det skulle bli för tufft.
Vi har motorgång till att börja med och hinner turas om att vila lite innan vinden kommer och vi kan sätta segel. Medan kapten sov upptäckte styrman på AIS ett lastfartyg som närmade sig på kollisionskurs från styrbord. VHF hämtades och kanal 16 på. Då fartyget närmade sig beslutade sig styrman att slå av på farten i god tid och vänta in fartyget. Storen var uppe och det rullade ganska mycket men i 2 knop och en kursändring gick det bra att hålla båten. Efter 5 minuter passerade fartyget i god fart och vi kunde sätta kurs och fullfart fram igen. Det var polskregistrerat. Det skrapade till i VHFen och någon sa något som lät som ”avanastaj”, kan det var polska för tack undrade styrman. Efter en stunds funderande, kan det ha varit ”have a nice day”. Det var då för sent att svara, men det värmde.
Vi satte fulla segel men efter ett tag revar vi först förseglet och när viden ökade revade vi även storen. Vinden var inte huvudanledning till revningen, det blåste lagoma 8-10 m/s, men sjön är jobbig. Vi får kryss hela vägen och blir ordentligt omruskade i vågorna som är uppåt 2 m. Några överspolningar, men det går bra. När vi kommer till Amorgos östra udde kan vi släppa ut reven. Det är som en stor tvättmaskin med vågor åt alla håll då de reflekteras mot de branta klipporna på ön. Vi tar ner seglen sista biten och kör motor mot det lilla sundet vi känner till sedan vi var här i juni. Vi surfar mot infarten och sladdar in runt en udde och in i sundet, där vi mätte 4 m som grundast, innan vi kunde köra in mot stranden i viken och ankra.
Här är det lugnt, inga vågor, och stekhett. På första försöket fick vi inte fäste med ankaret men andra gången lyckades vi. Vi upptäcker att det finns folk på stranden, som var öde då vi var här sist. Nu har det körts ut turister och solparasoll och det finns, till vår fasa, en bar med DJ som levererar hög diskomusik. Vad är det för fel på folk som inte kan åka ut i naturen och njuta av tystnaden? Passbåten far förbi nära oss med vinkande turister och vågor.
Partyt slutar med att bensinaggregatet stängs av och därmed tystnar musiken. De sista tappra hålligångarna hämtas upp och försvinner genom sundet. Nu äntligen kan vi njuta av den vackra naturen och stillheten. Några enstaka segelbåtar ligger ankrade på lagom avstånd. Vi njuter av vårt bad i 26 grader och planerar sedan nästa etapp, till Paros. Det blir lika lång seglats imorgon, ca 46 nm.
2 september, Paros, Naoussa
Vi avgår tidigt och prognosen ser bra ut för denna etapp. Färden gick enligt plan och för motor hela vägen ca 46 nm, 8 timmar. Havet var lugnt och vinden ca VSV 3-4 m/s. Trevligt med fler öar runt oss än igår och också fler båtar som rör sig mellan öarna i Cykladerna. Vår strävan är att passera Cykladerna innan måndag, för sedan är prognosen mycket dålig med hårda vinda (kuling till halv storm) från NV, en Meltemi som verkar vara i några dagar. Då vill vi vara på säker mark, jag menar vatten, helst på Poros, där vi kan vänta ut ovädret och också har tillgång till service. Vi ankrar på norra sidan av Paros i Naoussa , där vi låg på hitvägen också.
3 september, Kap Sounion
Det gick fortare än förväntat från Paros till Kithnos, eftersom vi hade 1,7 knop medström. Vi gick 8 knop för motor. Klockan 15 var vi framme där vi planerat att ligga i Kolona vid den fina sandstranden. Det var många stora motorbåtar ankrade, men vi trodde vi skulle kunna slinka in och ankra vid berget med lång lina iland. En konstig lukt kändes i luften när vi svängde in i viken. Vid stranden fanns ett aggregat och vi undrade om de muddrade. Nu förstår vi att det har skett ett oljeläckage som de håller på att sanerar. Det är en hinna på vattenytan. Vi vänder förstås och nu får kapten en av sina ljusa idéer att fortsätta till Atenudden, viken vid Kap Sounion med Apollotemplet på klippan. Det har blåst upp en lagom vind för att segla i 6-7 knop. Vi sätter fart och det går jättefint någon timme. Sedan avtar vinden och det blir väldigt gropigt av svall från passerande fartyg, motorbåtar, färjor mm. Då vi ska ta ner seglen fastnar inhalarlinan till förseglet och vi blir liggande med flaxande segel. En hållare har gått sönder, men kapten lyckas efter att ha trasslat upp linan att få in seglet. Motorgång i väldigt gungig sjö. Jobbigt men vi hoppas nu få plats i viken. Vad gör vi annars? Nattsegling?
Det löste sig och vi kunde släppa ankaret kl 19, med bra avstånd till övriga omkringliggande båtar. Det drösade sen in fler och fler så vi var inte sist. Ett disko drog förstås igång på stranden men som tur var övergick musiken i en mer njutbar och inte så högljudd variant. Vi åt vår pasta och njöt av den vackra ljumma kvällen, ljusen från byggnader på sluttningarna och på bergets topp det upplysta templet, och somnade trots rullande i vågor från förbipasserande båttrafik.
4 september, Poros
Vi hade inte bråttom att ge oss iväg. Många båtar runt oss hade redan försvunnit då vi åt frukost vid 9. Det blir motorgång i dag med. Inte så långt till Poros, 20 nm, efter 5 timmar vi var framme vid 15 tiden. Det är väldigt varmt. Vattnet mäter 29 grader. Vi beslutade att ligga på norra sidan av ön vid stadskajen. Det fanns gott om plats. Senare drösade det in båtar, charter och många katamaraner. Det är hålligång på denna ö och fortfarande högsäsong vad det verkar. Vi fick tanka diesel från minitankbilen direkt när vi kom. Chauffören påstod sig känna igen oss. Det var ett tag sen ni var här och låg på andra sidan ön, sa han och det stämmer, det var ca 3 månader sedan. 83 liter har vi kört upp sen sjösättningen. Det suger vid kajen och blir ryck när färjorna lägger till/avgår vilket är ganska ofta. Vi sätter ytterligare en tamp med fjäderförtöjning vilket ger mindre ryck i båten.
Nu har vi nått vårt mål att komma undan ovädret som väntas från måndag natt i hela området vi passerat. Här i västra delen ska det inte blåsa mycket. Nu kan vi ta det lugnt. Vi behöver inte ta upp båten förrän i början på oktober. Innan dess hoppas vi kunna köra igenom Korintkanalen igen och vidare upp till Ioniska havet.
5 september, Korfos
Sa jag att vi kunde ta det lugnt? Vi skulle ligga kvar i Poros och bunkra på måndagen. Sedan möjligen flytta till en vik i närheten och vänta ut kulingen. På morgonen tittade vi som vanligt på prognoserna och ser att det ska blåsa mindre idag och mer på tisdag, där vi är. Korintkanalen är stängd på tisdagar för rensning. Då kom vi på att vi skulle gå norrut och hinna igenom Korintkanalen idag. Sagt och gjort, en snabb avfärd utan att bunkra förutom färskt bröd. Då vi kom ut ur hamnen blåste det rakt emot och gick hög sjö. Molnen hopade sig och regnet skulle snart börja ösa ner. Vi stampade i motsjön och bestämde oss för att vända och gå in i en skyddad vik. Här ankrade vi och regnet drog förbi. Det blev genast lugnt även med vinden. Kapten upptäcker att vindinstrumentet (Raymarin) varken anger vindriktning eller styrka.
Det är kulingvarning för området har väderprognosen på Navtex just förmedlat. Men vi beslutade oss för att fortsätta, men inte hela vägen utan ca 20 nm norrut till Korfos, där det skulle vara mindre vind. Vi kan vänta där till onsdag eller torsdag och därifrån ha närmre till Korintkanalen.
Då vi kom ut på öppet vatten var det fortfarande grov sjö och mycket vind. Vi tog oss i alla fall till Korfos på 5 timmar, och ankrade i den skyddade viken. Det ligger många båtar ankrade här och väntar ut kulingen. Nu kan vi bada och koppla av.
Kapten felsöker vindmätningsinstrumenten om det kan vara någon skarv som lossnat, ärgat eller dylikt. Han ringer till Raymarin service, men de kan inte ge andra tips än att kontakta lokala serviceställen i närheten. Kapten lokaliserar att felet kan sitta i givaren i masttoppen. Vid lugnare väder blir det styrman som får hissa upp honom i masten och kolla. Vi avvaktar.
En charterbåt som kom långt senare in i viken hade jollen hängande på tvären framme vid fören. Jollen hade antagligen legat på däck och blåst i sjön. Ankaret var upphissat men satt uppochner med spetsen uppåt. Fendrarna hängde och dinglade, de måste ha haft bråttom att ge sig iväg. Inte alltid lätt att hyra båt under dessa förhållanden.
Vi badar och äter middag, det är en fin kväll med halvmåne. Det är skönt att ankaret sitter fast ordentligt. Sover lugnt hela natten.
6 september, liggdag Korfos
6-7 september
Det blåser friska byiga vindar. Det lämnar båtar och nya kommer in. Några ligger standby som vi. Vackert väder något svalare endast 29 grader. Jollen surrad ordentligt på däck så vi tänker inte ta loss den förrän vi passerat Korintkanalen. Därför kommer vi inte i land i den lilla byn Korfos. Vi har varit här förut då vi rundade Peloponnesos 2018. Vi ligger kvar några dagar och avvaktar lugnare vindar.
8 september, Korintkanalen och sen Andikiron, kaj
Upp i ottan för avfärd mot Korintkanalen. Det är någorlunda lugnt men blåser ändå upp till 7-8 m/s när vi närmar oss kanalen. Då det är 1 nm kvar ropar vi upp Istmia pilot, VHF 11, och får besked att lägga till vid kajen. Det är flera segelbåtar som också ska gå, bla en tysk och en britt som låg i Korfos. Kapten går upp och betalar 208 Euro. Vi passar på att tanka de 20 l som gått åt från minitankbilen på kajen. Efter ca en halvtimme kommer det ut båtar ur kanalen, man kör endera hållet i konvoj. Då blir vi uppropade och får ge oss av. Härlig färd genom kanalen med 80 m höga branter runt om oss. Man ser ställen som det rasat och på några platser har de stöttat upp väggarna med nät och armering. Hoppas det håller tills vi kommit ut. Vindinstrumentet har som genom ett under börjat fungera igen! Antagligen eftersom kapten har sprutat med 556 i alla kontakter.
Korintkanalen 
Vi fortsätter mot Andikiron på norra sidan av korintbukten., ca 20 nm. Innan vi kommit till udden blåser det upp med toppar på 13 m/s, styv kryss. Vi sätter inte segel och det var klokt för efter 1 timme, vid udden, slutar det blåsa och den vind som är 2-3 m/s kommer nu från andra hållet.
Vid hamnen då vi ska lägga till blåser det igen 7-8 m/s och vi får kämpa för att backa in vid kajen, utan någon hjälp från land. Det finns bara plats för ett par båtar innanför kajen och vi lägger till vid fyren. Då vi kommit på plats blir det plötsligt bleke. Några bogserbåtar, fiskebåtar, vi och en tysk seglare som kom in efter oss. Genuint grekisk by utan charterbåtar, disko, etc. Fiskande barn, cyklande ungdomar och vandrare på kvällen. Vi äter middag på The Dolhfin som var hyggligt bra. Det finns bara en mindre butik, så vi kan inte handla mer är ett par tomater, öl och vatten, men det finns förstås ett bageri. Det blir färskt bröd imorgon.
9-10 september, Itea, kaj
Avfärd till Itea, ca 20 nm. Motor hela vägen. Skyddad hamn med stor pir men vatten och elskåp är ur funktion, utom längst in. Där ligger redan några seglare långsides. Vi får hjälp av en katamaran och en liten grabb som verkar försöka tjäna några Euro. Ett rally med dånande motorer kör runt i stan. Varför, de kan ju inte köra fortare än 50 km/tim? Vi kan bunkra när vi så småningom lokaliserat en stor supermarket. Här är låg och högvatten med ca en halvmeters skillnad. Månen är full så nu är det ”Spring”, dvs högst skillnad mellan hög- och lågvatten. Det innebär att fendrarna måste funka i alla lägen mot stenkajen. Vi har vår planka på plats också mellan fendrar och kaj. Stenkajen är alldeles för låg. Då vattennivån är som högst återstår bara 10 cm av kajkanten. Om det blir svall från någon fiskebåt åker vi upp på kajen. Justeringar fick göras på både på dagen och på natten. Kapten har modifierat landgången för att ha den som fenderskydd. Den är bredare och stabilare än den vanliga plankan. Den ligger nu på kanten och guppar med fendrarna på tvären. Vi kan inte ligga kvar här imorgon som tänkt. Istället för att besöka oraklet i Delfi får vi ge oss av. Två helokoptrar landade skickligt på kajen bredvid för lunchbesök.
11 september, Tritzonia, kaj
Upp i ottan och avgår i soluppgången. Det blåser förstås upp, 7-10 m/s, då vi passerat udden och sjön är krabb rakt emot oss. Man får parera vågorna så det inte blir magplask. Det blir bättre då vi håller oss intill land och får sjölä av nästa udde. Vi är framme efter 3,5 timme. Det är tidvatten även här, men kajen är betydligt högre. I hamnen, som vi besökt tidigare, har de rensat bort vrak och fyllt igen hålen i kajen med grus. Vi har gott om plats på insidan av kajen och får hjälp med tamparna av en grannbåt. Vi måste sedan byta till kätting (för att inte skava sönder tamparna mot den vassa kajen) med schackel och tamp, och lägga om båten innan vi är nöjda. Det blåser NV och vi har lagt oss så vi får vinden framifrån och lä i sittbrunnen. Det finns skyddade ankringsmöjligheter i denna vik också. Styrman går iväg till en liten grusstrand i närheten och tar en simtur. Gatlyktorna fungerar nu runt hela hamnen och ger ett trevligt kvällssken.
Trizonia 
12 september
Ligger kvar på ön Tritzonia. Den lilla byn har flera trevliga tavernor vid stranden. Stranden är jättefin med kristallklart vatten och fint grus. Man behöver inte badskor. Vi lyckas köpa ett bröd i en taverna.
13 september, Mesalonghi, stadskaj
Vi avgår tidigt och målet är Mesalonghi, ca 35 nm. Vi ska passera under den vackra Patrasbron.
”Rio-bron är 2 380 m och korsar Korintviken nära Patras. Den förbinder staden Rio på Peloponnesos halvön med Antirrio på Greklands fastland. Det öppnade en dag före de olympiska sommarspelen i Aten 2004 och användes för att transportera den olympiska lågan. Denna bro anses allmänt vara ett tekniskt mästerverk, på grund av flera lösningar som tillämpas för att spänna över den svåra platsen. Dessa svårigheter inkluderar djupt vatten, osäkra material för fundament, seismisk aktivitet, sannolikheten för tsunamis och utvidgningen av Korintviken på grund av plattektonik.” (wikip)
Vi får efter ett tag fin vind och kan segla i 7-8 m/s. Strax innan bron ropar kapten upp på VHF och får instruktioner för hur vi ska passera. Norra delen, 1 pylån thö och 3 tvä.
Det är strömt och ”rufsigt” i vattnet under bron men vi kan segla igenom utan problem. Färjor trafikerar tvärs över farleden från båda håll. Vinden vrider till läns. När vinärmar oss infarten till den långa muddrade rännan in till Mesalonghi har vinden dött ut. Det är otroligt hett, 32 grader, och solen steker i ryggen. Vi får hjälp av en annan seglare att lägga till vid den höga stadskajen och samtidigt kommer damen som tar upp hamnavgift, 8, 60 Euro. Det blir lite fläkt som gör att man står ut i värmen. Vattnet ser inte så inbjudande för bad härinne i viken. Vi gör en tur in till staden, ca 15 minuters gångväg.
14 september, Astakos stadskaj
Det blir också ett par timmar segling till Astakos, men sista biten motor. Vid tilläggning blåser det upp förstås och vi får hjälp av ett gäng gubbar och en seglargranne att få båten på plats. Samtidigt (känns det igen) kommer damen som ska ha betalt för el och vatten. Det finns fortfarande kvar så att det räcker på kortet vi köpte förra året.. Då vi gett en av gubbarna en slant fick vi äntligen ro att avsluta förtöjningen. Efter oss kom en Italiensk båt som efter att ha misslyckats att få ankarfäste, så småningom hamnade bredvid färjeläget långsides. En charterbåt med glada holländare anlände och for runt oss tills en kapten hoppade ombord från land och lyckades få in båten vid kajen. Vi pustade ut igen. Det blir en liten sväng iland och vi handlar i en supermarket. Bageriet ligger vid färjeläget. Holländarna har väldigt kul i båten bredvid men går iland till slut och vi hör dem inte på natten.
15 september, Kalamos, Port Leone, ankring
Vid 9 tiden är alla uppe runt om oss och det är bra eftersom vi inte vet om någon korsat varandras ankare. Vi går först och inget händer så nu bär det iväg till Kalomos och Port Leone. Här ligger redan några båtar och vi kan välja sida. Vi lägger oss på det vi kallar Getingsidan. Där var vi överfallna av tusen getingar förra året. Nu fanns inte en geting. De har väl torkat bort. Det har inte regnat på hela månaden. Vattnet är här kristallklart och 4 m ser ut att vara en halvmeter. Styrman simmar in med linorna och klättrar i de vassa klipporna. Vi har öglor som går att lägga över en uppstickande sten samt runt en stam i ett buskage. Ankaret sitter som berg. Lugnt och skönt, bad och lunch. Nja, nu dräller det in charterbåtar och lägger sig både på svaj och runt stränderna. Ett brittiskt gubbgäng av senare årgång ska in bredvid oss. De tar det först väldigt lugnt. Efter ett tag ankrar de och backar in, kör sen ut i gen med kättingen i. De lägger sig en bit ut och en går i jollen för att ro in tampar. Det verkar vara ett enda trassel för det tar evig tid. Båten utanför oss börjar nu köra runt med ankaret i, och dansken bredvid oss upptäcker det och skriker åt dem att de korsar våra ankare. Då tar de in sitt ankare. Så småningom har gubben i jollen fått fast en tamp och ror ut en bit och möter segelbåten som nu på nytt ankrat. Vi fendrar avför säkerhets skull. Det blåser ingenting så det borde inte hända något. De kommer på plats och vi kan pusta ut igen. Vi tar dingen in till stranden och ser att grekerna rensat upp runt kyrkan och den lilla byns ruiner. Olivpressen finns kvar men bilvraket är borta. Det ser fint ut. Bryggorna vid kyrkan har skyltar som visar badplats och en bit är avlyst med bojar.
16 september
Liggdag i den fina viken Port Leone. Morgonsimning runt båten i solsken. Båtarna bredvid ger sig av. Vi ska försöka boka flyg hem i början av oktober.
Vi fick flytta oss då vinden tog i rakt i sidan på båten och ankaret inte verkade stabilt. Det blev svajankring istället. Natten var lugn.
17 september, Meganisi, Abelike (Minasviken)
Vi ankrar nära intill sandstranden och tar linor i land. Här brukar det vara lä för sydliga vindar och även bra för nordväst, som det ska blåsa imorgon. I natt ska ett åskväder dra förbi. Ett gäng charterbåtar från Nelsons drar iväg från tavernans brygga, de har nog båtbyte imorgon.
Vi tar dingen in till stranden och går till Vathi via en stig från inre stranden upp till vägen vid soptunnorna. Därifrån trapporna ner. Mycket nära att gå. Bagaren hade öppet för en limpa och sen blev det ett kärt besök hos ”Mr Bean” och varsin Mythos. Slaktaren har ersatts av en butik med kosmetika, mm. Bunkring av grönsaker innan vi går tillbaka.
Inatt förväntas ett åskoväder dra förbi med regn. Men innan dess äter vi middag på Minas Taverna. Vi ror in till den lilla stranden bakom oss och går och klättrar på stigen. Tur att vi tog ficklampa med oss till återfärden! Det blir Tsaziki och friterade zuccini, kycklingspett med pommes, mums.
Natten blev lugn förutom några regnskurar. Blixtarna syntes på himlen norrut.
18 september
Tvättdag på Minas taverna. Vi beslutar att sätta på utombordaren för första gången denna period. Först ska tändstift kontrolleras. Var är den lilla blå verktygssatsen till motorn? Vi letar igenom hela båten under ca en timme, helt hopplöst. Till slut tittar kapten i verktygsskåpet! och där ligger den ju. Den brukar alltid ligga i skåpet på andra sidan. Efter lite slipande på tändstiftet och sprutande med WD 40 startar den perfekt. Nu kan vi åka bort med tvätten. Vi går en promenad mot Fyrviken under tiden maskinen går och konstaterar att vägen är upprensad. Det har byggts en ny betongväg tvärs över udden så att det faktiskt är bilväg hela vägen fram till byn. Vi tar den sk ”spindelstigen” tillbaka och den är också röjd från sly och buskar och är lättare framkomlig än tidigare.
Det blåser N-NV och det går hög sjö utanför. Här i inre viken drar det lite, men ankaret sitter som berg. Flera båtar som inte ligger så bra ger sig iväg. Snart hänger tvätt runt hela relingen och flaxar. Bra torkvind. Det är dålig mottagning här i viken så man får passa på när man är iland att titta på mobilen.
19 september
Vi ligger kvar och går till Vathi och tar en lunch på Mr Bean. Det gungar väldigt i viken hela kvällen och en bit in på natten.
20 september
Flyttar oss till Midsommarviken där det är lugnt och fint utan svall. Vi lägger till på ostsidan för E-SE vind. Tre segelbåtar ankrar på denna sida, varav en svensk. Vid stranden ligger två och på västra sidan ett par stycken. Dessutom som vanligt superyachterna Haber Moon och ”Uppochner”. Ingen trängsel. Promenad till Vathi och lunch på vanliga stället. Promenad runt uddarna, getvägen, och mycket har hänt här med upprensning, ett hus som varit under byggnation länge verkar inflyttningsklart snart. Ny väg och sluttningarna röjda för nya bebyggelser.
På vår favoritsida i Midsommarviken har det kommit upp skyltar med privat mark, ankring förbjuden enligt lag. Här är oftast tomt, men om någon lägger till där kommer det fler och fler och snart är det som vanligt fullt med båtar. Konstigt fenomen. Vi brukar lägga till inne i ”knäet” och där intill finns Uppochners tampar som markerar deras ankare. De ligger på andra sidan viken med båten och ankrar tvärs över. Härifrån ser man inte förbudsskyltarna bakom buskarna! Det är fortfarande trångt innerst i viken och charterbåtar som kommer väldigt sent efter skymning och desperat letar platser.
22 september
Idag kör vi till Palairos. Det går bra att komma in vid stadskajen med hjälp av en ny hamnkapten och en grannbåt. Det finns nu mooringlinor och det är skönt för ankringen har varit ett äventyr, med upphittade gamla ankare osv.
Orten har blivit ordentligt upprustadoch städad även på bakgatorna. Kajen är nyrenoverad med el/vattenstolpar. Stranden är jättefin och ren och har en enkel dusch vid handikapprampen. Vi bunkrar på supermarket, köper kött som styckas framför oss hos slaktarn, går några rundor och kikar på stan. Köper ny gästflagga. Ikväll nybakad pizza Hawaii som intas i båten. Det blåser lite snålt runt restaurangerna vid kajen.
23 september
Eftersom det är fredag måste vi ge oss av igen. Det blir till Meganisi och efter att ha snurrat runt och försökt ankra men gett upp eftersom det är byig vind hamnar vi först i Vrakviken. Kapten hissas upp i masten för att sätta upp flagglinan igen med den nya gästflaggan. Enligt Navtex ska det blåsa NV så vi flyttar oss till Midsommarviken, i knäet. Vi är ensamma först men sedan kommer en större grekisk motorbåt och lägger fast sin tamp bredvid ankringsförbudsskylten. Vi undrar förstås om markägaren kan hävda ankringsförbud, eller om det är som för det mesta i Grekland att alla struntar i det.
24 september
Det är lördag och vi kör in till Tranquil bay och ankrar, som vi tycker, på lagom avstånd från omkringliggande båtar. Vi ror in med jollen och vi köper nytt skuggnät att täcka båten med. Deras läsare fungerar inte så vi får gå och ta ut kontanter. (60 euro för 12×5 m). Motorolja köps hos chandlern. Nidri har blivit ordentligt upprustad och fin med gågata och butiker, restauranger, en del nya och fräscha. På gågatan får man hålla undan för motorcyklar, mfl fordon.
Då vi kommer tillbaka till båten möts vi av en dam i en jolle från en katamaran intill. – Ni måste flytta er båt den kom så nära oss att vi fick ta in på vår ankarkätting. Det var bara ett finger emellan oss, säger hon. Det visar sig att de har betydligt mer kätting (45m) än vi (30m) och därför var det svårt att bedöma avståndet. Då vinden vred och tog i och sträckte ut deras kätting kom vi alldeles för nära.
Ingen skada skedd och de var vänliga. Vi kör tillbaka till Meganisi och lägger denna gång till i Vrakviken. Det är svårt att ankra här. Mellan de båtar vi siktar har de lagt ankaren snett mot varandra så vi siktar emellan och hoppas att vi inte korsar någons kätting. 50 m kätting har vi ute. Vi väntar sydlig vind och regn/åskoväder på tisdag/onsdag uppåt 15 m/s och här borde vi ligga bra för den vinden. Det är skönt att veta att vi har en bra plats för en längre ankring på ca 5 dagar.
Det är så fint här med en liten sandstrand, där vi kan lägga jollen och nära att klättra upp på vägen. Vi kan gå till Minas taverna eller lite längre till Vathi. Dessutom finns den trevliga promenaden åt andra hållet till Fyrviken.
De båtar som ligger här är långliggare som varit här i många år. De känner man igen. Sen kommer ibland löshästar, som vi, och även charterbåtar som gärna lägger ankare tvärsöver alla andras och säger ”ja, men vi ska gå imorgon igen”. De blir oftast ivägkörda.
Ikväll grillade vi fläskkotletterna från Paleiros, svingoda!
25 september, Vrakviken
Temperaturen har nu sjunkit och det är 19 grader i båten på morgonen. Man uppskattar solen som går upp och ger lite värme i sittbrunnen vid frukosten. Täckena har kommit fram och det är behagligt att sova. Vattnet är fortfarande varmt 25 grader, men känns kyligt.
I morse gick inte kylskåpet. Kapten fann förstås anledningen, en ärgad kontakt, 556, och snart var det som tur var igång igen.
Vi har fått bekräftat från marinan om upptagning den 3/10 kl 10. Fortfarande är inte något flyg bokat, vi väntar på prissänkning.
26-29 september, Vrakviken
Vi njuter av bad och promenader i den fina naturen runt Meganisi. Det byggs på flera ställen och ny väg har dragits fram. Det är städat och uppsnyggat, riktigt kul att se. Kraftiga regnskurar på nätterna med inslag av åska gör att vi får tömma jollen flera gånger. Vi ligger i lä för rådande vindar. Det läcker in lite vatten på några ställen i båten, en ventil, och några små sidofönster. Kapten tätar med silikon. Vi har bokat flyg från Preveza Aktio till Stockholm ARN med mellanlandning i Zurich. Det fanns inga flyg med Airtours som vi räknat med. Detta blev i vilket fall billigare och vi kommer hem i skaplig tid, kl 22, men får då sitta i på flygplatsen i Zurich i 5 timmar och vänta på fortsatt resa.
30 september, Ionian marina, pontonbryggan
Idag ger vi oss av och tyska båten bredvid är uppe och assisterar om vi skulle råkat korsa våra ankare. Det hade vi inte så nu blir det Lefkas kanal och tankning, ankring utanför Lefkas stad, sedan broöppningen kl 12, och vidare till Preveza/Aktio. Det finns ingen plats ledig vid Ionian marinas lilla kaj (endast 4 platser), så vi svajankrar utanför och äter lunch. Då ser kapten att en fransk båt lämnar pontonbryggan intill och snabbt flyttar vi oss dit. Upptagning pågår bredvid, men vi får hjälp med linorna och blir hälsade välkomna tillbaka av marinans hamnkapten som är ansvarig för upptagningarna och platserna på land. Han undrar hur vi haft det.
