1/9
Sjösättningen blev hastig, nästan en timme innan den egentligen skulle ske ringde de från marinan och frågade om vi var klara om 10 minuter. Javisst, det var vi ju, så vi hann med broöppningen till Lefkas kanal kl 13 i stället för kl 14 som planerat. Vi hann t o m prova att ankra och äta lunchmackor innan signalen gick att bron nu öppnades.
Det är mulet och vindstilla med svag dyning tills vi kommer ut ur Lefkas kanal. Då blåser det 5 m/s. Vi siktar direkt på Nidri för att bunkra och fylla på i förråden. Vi ankrar nära IBA-bryggan och sjösätter jollen. Därifrån är det nära att ro in till land istället för att krångla med att montera på utombordaren. I Nidri finns allt, så vi börjar rundan till vinbutiken, sedan till bageriet, sist till livsmedelsbutiken. Med fyllda ryggsäckar, kylväska och extra påsar ror vi sedan tillbaka till Pinta och ger oss iväg. Det blåser 7 m/s då vi rundar ön Scorpio och siktar på ön Meganisi. I Midsommarviken ser vi genast den kända profilen av superyachten ”Haber Moon” och senare även superyatchen ”Uppochner”,. Det ligger flera segelbåtar i viken också, men vi får en bra plats mellan en 46 fots Najad från Österrike och en grekflaggad 59 fots katamaran, med skeppare och gästande amerikanare ombord. Nu är det skönt att kasta sig i vattnet med tamparna och simma in till land och fästa dem i buskagen, som har stadiga stammar. Hela besättningen simmar sedan ett ärevarv runt Pinta. 27 grader i vattnet och nu skiner solen i sittbrunnen. Det blir en lugn kväll med grillad fläskkarré och några glas vin. Vid ca kl 20.30 går solen ner och det blir en stjärnklar natt.
Sjösättning 
Lugnt hav 
Ankrat utanför Nidri 
Meganisi 
Uppochner 
Grillfest
2/9 Midsommarviken, Meganisi
Dagen börjar bra med ett morgondopp, i sol och med kluckandet från vågorna mot stranden som morgonmusik, intar vi vår frukost. Vi ror senare med jollen in till sandstranden och går den branta stigen upp till vägen. Vägen är plågsamt kuperad, men utsikten från toppen är fantastisk. Speciellt när man ser sin egen vackra båt långt därnere. Snart kommer vi till de 102 trappstegen som leder ner till ”lilla” Vathi. Inga kända båtar ligger vid kajen, men vi sitter en stund på den låga muren i skuggan under träden på torget och tittar ut över hamnen. Borta vid baren ”mr Bean” sätter vi oss och tar en iskall öl och ser på mer eller mindre lyckade in- och utläggningar vid kajen. Vi hör en brassorkester värma upp i närheten. Bastuban spelar Give me, give me ….., en ABBA låt. Det ska tydligen bli fest här ikväll.
Vi handlar lite vin och tandkräm i matbutiken, så praktiskt om det skulle vara så även hemma. Promenaden och rodden tillbaka i fullt solsken men ingen vind gör att doppet i böljan svalkar så mycket mer. Lunch och siesta. Bad igen. Så går eftermiddagarna här på Pinta. Vi spelar ett parti Qwirkle som avgörs med vinst till kapten, med en poäng!
Pinta nr 3 vä om Harber Moon 
Skugga Vathi 
Mr Beans levererar
3/9
Det är ett underbart väder att vakna till, men tyvärr närmar sig ett åskoväder som ska komma vid eftermiddagen på måndag och hålla i sig ett par dagar med stora regnmängder. Vi planerar för att flytta oss till Paleiros och där kunna koppla upp oss på el, eftersom solen inte kommer att försörja våra solceller på ett tag.
På superyachten Haber Moon förbereder de en födelsedagsfest. Stora banderoller i guld med ”Happy birthday” hängs upp på båten och besättningen är i land bland olivträden och drar elkablar och fäster upp någon slags belysning med många lampor. Bör vi stanna och titta på spektaklet?
Det var vid samtal med habourmaster fullt vid alla bryggor i Paleiros, så vi ligger kvar. Det blir ett spektakulärt skådespel på kvällen då alla kulörta, blinkande lampor lyser upp hela skogen bakom Habour Moon. Det hörs inga rop eller musik från båten, men grannbåten har fått reda på att det är frun på Habour Moon som fyller år.
Skogen pryds med lampor 
Spektakulärt i naturhamn 
Habermoon och åskmoln
4/9
Vi rusar till Vathi före frukost, för att få färskt bröd innan åskvädret ska bryta ut på dagen, med regn hela natten enligt prognosen. Åskmolnen sjönk ihop och det blev inget regn på förmiddagen.
Styrman solskyddar (!) jollen och rutorna på sprayhooden. Kölen på jollen verkar ha fått punktering, det går inte att få luft i den trots idogt pumpande. Solcellen på taket funkar inte som den ska, kapten mäter och fixar hela förmiddagen med detta utan att kunna få reda på vad som är felet. Allt fungerar var för sig, men inte när det kopplas ihop? Tydligen har solcellerna blivit förstörda av solen!
Vi kör med motorn för att ladda batterierna. Regnet och åskan kommer på eftermiddagen och natten. Det ylar och blåser till havs, och till och med gungar inne i vår vik. Tamparna och ankaret är sträckta och håller bra. Vi sover lugnt till kl 9.
5/9
Morgondopp, halva besättningen, nu i lite svalare luft, bara 22 grader, men vattnet är fortfarande varmt. Båten bredvid ger sig av. Vi får köra motor en stund och ladda upp batterierna, mobiler och datorer. Solen skiner mellan molnen och mer regn väntas till kvällen.
Vinden tar plötsligt i från sidan och vi tycker det kan bli jobbigt till natten. Vi bestämmer oss hastigt att flytta oss och kikar först in i Vrakviken, men där är fullt. I Minasviken finns det gott om plats i så vi lägger till strax intill sandstranden. Nöjda sitter vi med ett glas vin innan middagen. Då börjar vågor gå in i viken rakt förifrån och vi hissar ordentligt. Det pågår fram till kl 22. Då vi lägger oss är allt lugnt. På natten vaknar vi, då är det dags igen med vågor som slår i båten och det gungar kraftigt. Ankaret sitter bra och linorna i land är sträckta, så vi sover vidare.
6/9
Det lugnar sig på natten, men på morgonen är det dags igen. Nu har vi tröttnat på detta. Det blåser antagligen ute till havs och vågorna slår mot klipporna utanför och returneras rakt in i viken. Vi flyttar oss efter frukosten tillbaka till Midsommarviken, där det nu är lugnt och stilla. Varför skulle vi ge oss iväg? Men nu får vi en bättre plats, längst in i gropen, bredvid ”Uppochners” ankarboj. Deras dubbla ankarkättingar ligger tvärs över viken och landar med stora ankare vid stranden där de märkt platsen med en röd boj. Vi känner väl till detta och får ”ok” tummen upp från besättningen på superyachten då vi lägger vårt ankare på lagom avstånd.
Nu blir det rodd till sandstranden, samt promenad uppför och nerför backarna till Vathi, dels med sopor som kan slängas i containers vid vägkanten, dels för att bunkra lite färskvaror och bröd. Molnen hänger svarta runt om och det blåser i Vathi, så vi stannar inte där utan går tillbaka till Pinta för lunch. Konstigt nog har vi inte märkt så mycket av ovädret ”stormen Daniel” som härjar över Grekland, med stora regnmängder och översvämningar. Här har det åskat på håll och regnat av och till, men inga stora mängder. När vi vände jollen på stranden var det ungefär en hink vatten som samlats under 3 dagar.
Kapten ska byta filter till kökskranen, men det sitter som berget och hela fästet brister. Ännu en plastdetalj som inte klarar värmen. Det enda vi kan göra är att koppla förbi filtret. Det blir lite pyssel för kapten, i obekväm ställning i köksskåpet, men till slut lyckas han att få det tätt också, efter att ha kapat en bit av slangen.
Uppochners ankarboj 
Utskit över Midsommarviken 
Kuperad väg till Vathi 
Solcell kaputt 
Vattenfilter kaputt
7/9
Solsken på morgonen, men mitt på dagen mulnade det på igen. Det är 28 grader i luften och 25 grader i vattnet. Riktigt skönt och inte för varmt. Vi var tvungna att köra motorn en halvtimme för att ladda batterierna, eftersom solcellerna inte ger tillräckligt. Det ligger inga båtar nära oss som vi kan störa.
Det kom en större motorbåt bredvid oss, med 2 besättningsmän och 3 personer till ombord. De stannade bara för bad och lunch.
Motorbåtar kör ofta sina generatorer på natten och ibland kan det vara rätt störande, speciellt när dieselavgaser sveper in över oss.
8/9
Stabilare väder är på gång med sol och mindre vind. Vi träffar på en svensk Bavaria 37, Nenna, inne vid sandstranden efter att ha handlat i Vathi, och han kommer så småningom och lägger till bredvid oss eftersom han är ensam och vi kan hjälpa till med tamparna. Vi bjuds också på GT som tack för hjälpen. Det visar sig att vi har många gemensamma seglarvänner här i Grekland. Vi utbyter böcker.
9/9 Ithaka, Vathi
På förmiddagen kommer våra tyska vänner från i midsommras i katamaranen Marli och vi hjälper dem att förtöja. Vi har just tänkt ge oss av söderut, och de vill gärna ligga på vår plats så de får hjälp av kompisar att förtöja om då gett oss av. Vi släpper också tamparna åt Nenna som ska in till Nidri och hämta upp besättning.
Vi kör söderut ca 20 nm till Ithaka och ankrar i lagunen som omges av staden som också heter Vathi. Vi bestämmer oss att svaja eftersom vi flera gånger förut legat inne vid stadskajen och där blivit störda av trafiken. Vi ror med jollen in till fiskehamnen för att bunkra på AB Supermarket. Vi behöver bl a dricksvatten eftersom vattnet vi har i tankarna smakar så mycket kalk.
Då vi kommer tillbaka till Pinta dyker det upp en stor svensk segelyacht och ankrar bakom oss.
Det blir kycklingmiddag i båten och vi njuter av den vackra utsikten runt om oss med bergen och bebyggelsen som klättrar längs bergssidorna. Då mörkret faller tänds lampor runt om oss både på båtarna som är uppankrade och alla ljus från staden. Det är ett sorl från restaurangerna som är behagligt. Senare på natten börjar tyvärr ett discotek spela med hög musik och vi får stänga luckorna för att dämpa ljudet. När musiken så småningom upphör, börjar ett rally med motorcyklar fara runt hamnen och försöker överträffa varandra. Nåväl det varar inte så länge och resten av natten blir lugn.
Vathi på ön Ithaka 
Svensk yacht … 
.. ankrad bakom oss 
Kväll i Vathi, Ithaka
10/9
Då vi äter frukost kommer en dinge, full med folk från den stora svenska yachten bakom oss och stannar till och hälsar. De frågar bl a om ankring i vikarna på Meganisi som de tänker besöka.
Då vi ska ta upp vårt ankare för att ge oss iväg finner vi till vår fasa att vi fått en kätting på ankaret som följer med upp. Ingen båt har ankrat i närheten, så det måste vara ett övergivet ankare. Som tur är har vi gjort detta förr. Kapten klättrar på stegen på peken och fäster linan vi brukar använda runt den hittade kättingen och sänker sedan vårt eget ankare för att kunna frigöra det. Det är väldigt svårt eftersom båten vrider runt. Då kommer dingen med besättningen från svenskbåten och hjälper oss att kränga av kättingen. Vi är förstås oerhört tacksamma för hjälpen.
Vi kör på mot Meganisi igen. Då vi är ute på fjärden blåser det 6-7 m/s så det blir möjligt att sätta segel äntligen. Då seglen är uppe, avtar vinden och vrider också runt. Det blir omöjligt att segla så det är bara att ta ner dem igen. Resten av färden blir motorgång i stiltje och gassande sol. Typiskt Ioniska havet.
Vid ankomsten till Midsommarviken är både tyska kattan Marli och en annan tysk båt Aqua, Bavaria 46, beredda att hjälpa till. Det behövs inte säger vi, och börjar tilläggningen. Ankringen och fastdragningen av ankaret går bra och vi siktar mot ett lämpligt buskage. Då styrman ska simma in med linan kommer en konstig vindpust från fel håll och vi driver båten bort från den plats vi tänkt oss. Styrman får göra en provisorisk fastgöring och sedan simma bort och få fast nästa lina så vi inte ska driva ännu längre bort. Nu blir det en slags parallellförskjutning av båten i sidled med linor, tills vi äntligen ligger där vi tänkt oss. Lite pinsamt då vi avsagt oss all hjälp.
11/9
Tvättdag som innebär att vi sätter utombordaren på jollen och kör runt udden till nästa vik och Minas taverna. Vi får själva ladda maskinerna med tvätt och tvättmedel. Tydliga anvisningar står på en skylt ovanför. Om en timme ska tvätten vara klar, så vi tar och ger oss iväg på en Hike på den nordöstra delen av ön. Det är en grusig och stenig väg, ömsom i sol, ömsom i skugga från träd och buskar. Ibland öppnar sig fantastiska vyer ut över havet. Små fina, men steniga stränder med kristallklart vatten passerar vi. Vi kommer också till en vacker, modern nybyggd villa med strand nedanför, men det går att gå på vägen mellan. Det finns flera villor längre bort på uddarna som de dragit vatten och el till. Snart är inget kvar av den vilda natur med bara stigar som vi gick på då vi kom hit för 7 år sedan. Efter halva tiden vänder vi tillbaka samma väg och då vi kommer fram till tavernan är vår tvätt klar. Det kostar 7 euro per maskin som vi betalar i baren. Vi lastar i vår jolle igen och träffar då på bryggan på ett svenskt par, i plåtskrovad båt, som ankrat upp i viken utanför. Efter en stunds pratande styr vi iväg runt udden. Där har en ny stor superyacht ankrat och lagt ut sina linor mot land. Vi passerar under deras imponerande för och siktar mot Pinta i viken bredvid. Härligt med lite svalkande sjöfärd i hettan. Vi spänner upp linor över båtens för och hänger lakan och handdukar. Mindre tvätt får hänga på mantågen. Bad, lunch och avkoppling i sittbrunnen. På ett par timmar är all tvätt torr och slängs av kapten ner genom förpiksluckan där står styrman och tar emot, viker och stoppar in i skåpen. Alltid skönt att få ren tvätt.
Våra grannar på Marli föreslår att vi ska ha ett säsongsavslutsparty och vi bestämmer att ha ett cocktailparty imorgon på badstranden innan solen går ner.
Kaktusen bär frukt 
Varma steniga vägen 
Fina vyer 
Nya villor byggs 
Tvätten hämtas på Minas 
Med jollen runt fören på superyachten 
Marli, Aqua och Pinta i vår ”grop” i midsommarviken, Meganisi
12/9
Det har kommit en bekant svensk båt, Indra, och lagt till vid samma strand. Vi frågar om de vill komma med på strandparty på kvällen och det vill de gärna. De har gäster ombord.
Vi åker/går till Vathi och tar en cappuccino freddo och en öl på Petorino som är vårt nya stamställe. Det är skuggigt under träd och tak och sköna soffor att luta sig i och spana ut över hamnen. I får iskallt vatten och chips till. En stor motorbåt, som vi legat bredvid förut, har kommit in och lagt sig ganska nära oss medan vi varit borta. Det verkar vara en båt som kan chartras med besättning eftersom det nu är nya personer ombord.
Det är otroligt varmt idag och inte mycket vind, så det blir många bad, och ett parti Qwirkle på eftermiddagen. När klockan närmar sig 18 packar vi vår matsäck och kör med jollen in till sandstranden. Snart kommer 4 jollar till och lägger sig bredvid vår. Det visar sig att Indras besättning bjudit in två andrasvenska båtar som ligger i Minasviken, till partyt, plåtbåten och en Vinga 87. Nu är vi fyra svenska båtar och två tyska och det blir en livad tillställning. Speciellt när stommen till den gamla midsommarstången hittas och vi blir tvungna att ta ett gruppfoto med den framför och skicka till Linneas besättning, som var med på midsommarfirandet. Det pratas mycket på både svenska, engelska och tyska runt om oss. När solen går ner bakom träden bryter vi upp och far till våra båtar för middag. Vi önskar varandra en fortsatt lycklig resa. Vår utombordare startar inte, så Mirjas besättning tar oss på släp.
Tyskarna ska till Sicilien för övervintring. Indra ska tas upp på lördag på Ionian marina, där vi ligger. Vi andra ska vara kvar i sjön ett tag, men vi på Pinta ger oss upp till Palairos i morgon. Kapten har bokat två nätter där genom Christos, hamnkaptenen. Nu kan man inte komma spontant längre, sedan hamnen utökats med tre pontoner. På helgerna är det charterbåtarna som huserar där.
Tyskgänget 
Svenskgäng 
Kapten 
Hela gänget med båtarna i bakgrunden
13/9
Styrman får hjälp av Anne på Marli samt besättningsman på motorbåten bredvid att få våra linor släppta från land utan att de fastnar i motorbåtens linor. Vi kör till viken Varkho och tar ett härligt bad och lunch innan i fortsätter till Palairos, där vi bokat två nätter. Christos tar emot oss och ser till att mooringlinor och aktertampar är på plats. Eftersom vi nu har el och bra mottagning med wifi kan hemsidan uppdateras, bankärenden göras, tandborstar och andra elprylar laddas. Vatten kan fyllas i den nu tomma aktertanken och båten kan städas och få en makeover. Förutom det att Palairos är en väldigt trevlig stad att vara i med fin liten strand i närheten. Vi ligger bra vid ”gamla” pontonen som nu tillhör Charterbolaget Odysseus. Alla charterbåtar är ute och kommer tillbaka till helgen så till fredag kl 12 kan vi stanna här. Styrman tar en simtur längs den fina stranden. Vi går som vanligt är när vi kommer till Palairos till pizzerian Akrogiali och köper en Hawaii ”take away” som delar på i båten.
Vackra Varcho bay 
Palairos hamn 
Palairos 
Pizzerian 
Badnymfen
15/9 Palairos
Bredvid oss ligger en nederländsk Bavaria 37 som vi blir bekanta med. De följer med och simmar vid stranden. Marianne och Rud. Det är stillsamt och trevligt i hamnen och vi tar vår vanliga promenad längs stranden bort till Nelson-hamnen och tillbaka. Bunkring på supermarket och leverans till båten. Allt man behöver för någon vecka till ute i vikarna.
15/9 Varko bay
Vi återvänder till Varko och svajankrar i den vackra viken. Den är öppen åt syd och väst, så det är bara finvädershamn. Det kan också bli fallvindar vid nordlig till nordostlig vind om det blåser, men det ska det inte göra de närmsta dagarna. Härliga bad med närgågna fiskar runt om. Vi grillar våra nyinköpta kotletter från slaktaren i Palairos.
Flera brittiska Moody-båtar ankrar onödigt nära oss. De kör på kvällen in med jollarna och har pubafton med allsång i tavernan på stranden. Detta får sin förklaring på morgonen när de åter kör in sina jollar mot stranden och en av dem stannar till vid oss och talar om att de har Moody träffar två gånger per år här i viken. De hjälps nu åt att rensa stranden från skräp vilket är en god gärning som flera skulle kunna göra. Vi har själva rensat stranden i midsommarviken.
16/9
Vi stannar kvar och har en lugn fin dag till men ångrar sedan då kvällen kommer och därmed charterbåtar som kryllar hit på kvällen eftersom det är lördag, ankrar som krattor och spelar hög musik och ropar till varandra med höga röster och uppger vilda tjut och skratt. Vi får stänga alla luckor för att kunna sova.
17/9 Meganisi
Efter en relativt lugn natt, oljudet upphörde plötsligt, väljer vi att ge oss mot Meganisi igen. Det är disigt och mycket dagg på morgnarna men det försvinner efter kl 10.
Vi planerar för att införskaffa en ny bimini och sprayhood. Vi har beslutat oss för att byta ut den svenska biminin med tält, väggar, som hörde till båten vid köpet. Då behöver rörställningen också bytas ut och flyttas ut till relingen. För detta ska vi anlita en entreprenör som förhoppningsvis kan utföra både rörarbeten och även montera canvasduk. På Facebook finns grupper i närområdet som ger tips och inspiration åt varandra. Där har vi fått tips från andra båtägare om leverantörer av bimini som vi nu ska be lämna offerter. Detta blev sedan skrinlagt och vi behåller vår Bimini.
18-19/9
Marli ger sig iväg på morgonen och ”Uppochner” kommer tillbaka och ankrar där de just låg. Precisionsarbete av kaptenen. Besättningen kollar ankare och kätting flera ggr. Promenad till Vathi efter att ha åkt med dingen till Minas med soporna. Cappucino Freddo itas på Petorini.
Det ligger nu tre pensionärsbåtar bredvid varandra i viken. Pinta, en tysk, Eon, och en österrikare. Vi har lagom avstånd till varandra och samma beteende att smyga i vattnet utan baddräkt. Alla äter ombord och gör små utflykter till Vathi för att handla. Det känns lugnt och tryggt och vi slipper charterbåtarna.
Marli ger sig av mot Sicilien 
Upponer ankrar vid stranden och backar mot andra sidan 
Vad står det? 
Vår favortiplats i midsommarviken. Ankring förbjuden?
20/9 Kastos
Vi ger oss av till Kastos. Det blåser ingenting så det går inte att segla. I hamnen är det fortfarande plats vid stranden mitt emot kajen som är fullbelagd. Vi lägger ankaret bredvid ett annat från båten mittemot, som vi klart ser i det grunda klara vattnet, och backar mot stranden. Det är långgrunt med stenig strand och det finns byglar fastsatta vid gatan att lägga fast linor i. Tidigare år lade båtar till i gatlyktorna, fast det stod anslag att det var förbjudet. Men nu finns det bra byglar att fästa i. Kapten fick skarva linorna för att de skulle räcka in till land och styrman simmade in och la fast.
Samtidigt med oss kom ett ungt tyskt par med sin båt och la sig utanpå oss. Den kaptenen hade problem både med sin jolle, som fastnade i våra linor, sin trassliga och för korta lina som han försökte få ut, och då han till slut hoppade i vattnet från jollen ramlade hans badtofflor av och dök upp vid ytan. Styrman fick till slut hjälpa honom med linan och hålla jollen tills han fått fast båten. Han skrattade hela tiden och det var som tur var lugnt utan vind och allt gick bra.
Därefter rasade det in båtar och vi förundrades över hur alla fick plats. Det var spännande tilläggningar i grunt vatten och med dåligt ankarfäste. Under oss är det 2 m djupt. Vårt ankare satt ganska löst med bara spetsen och en vinge i sanden. Styrman snorklade ut och kollade. Men eftersom vinden kom akterifrån och dessutom inte skulle bli så mycket mer höll det tillräckligt bra tillsammans med den tunga kättingen.
En härlig promenad i byn och runt strandkanten till kvarnen som är en cocktailbar uppe på en höjd på udden med fantastisk utsikt runt om. Havet åt ena hållet och hamnen åt andra. Här tog vi en kall drink och njöt av livet. Ett gäng svenskar som chartrat en båt en vecka satte sig intill oss. Det frågade mycket om vår tillvaro.
Då vi skulle lägga oss på kvällen fastnade en man i jolle med motor i våra linor. Som tur var satt det tyska paret i sittbrunnen bredvid och ropade åt honom. Då styrman stack ut huvudet satt han fortfarande fast mellan linorna och tittade sig förvånat omkring. Man undrar hur folk tänker.
Kastos 
Långa linor iland 
Kastos by 
Motion? 
Musikbar 
No Rubbish 
Cocktails 
Yes!
21/9 Kefalonia, Sami
På morgonen gav sig flera båtar iväg tidigt och vi kom också ut på ett bra sätt. Linorna släpptes med hjälp av jollen och kapten drog som vanligt in både styrman och jollen med linan. Det var kav lugnt på havet och lite disigt. Vi siktar på ön Kefalonia och hamnen i Sami, ca 25 nm. Solen lyckades till slut lätta på diset.
Efter en händelselös men skön överfart fick vi en bra plats i hamnen i Sami med hjälp av hamnkaptenen. Vi funderar på om vi ska stanna två dygn. Plötsligt kommer en svensk Bavaria 42 och backar in mot den smala, egentligen obefintliga, plats som finns bredvid oss. De styr tvärs över och tar i grannens kätting och brakar in i vår för, med full gas fast kapten skriker stopp, och fortsätter in. När de kommit in till kajen, med hjälp av oss och hamnkaptenen, frågar de ”är allt bra och alla glada”? Nej, verkligen inte fräser styrman, vi är väldigt upprörda för det var en ordentlig smäll i båten. Då vi kollar finns det märken. De erbjuder sig att rubba och polera för att se om det finns djupare skador. De har ingen rubbing och inga trasor så vi plockar fram det som behövs. En av besättningen står på en SUP och fixar skadan. Det blir tydligen godtagbart utfört för kapten lugnar ner sig och tackar för jobbet. Vi kan nu handla mat och hämta en ny gasoltub. Vi har nu tröttnat lite på läget, så vi betalar bara för ett dygn och ger oss i väg imorgon.
22/9, Meganisi
Vii oss av norrut. Kapten har föreslagit en ny hamn, Polis, på Ithakas nordvästra sida. Det visar sig blåsa rakt in där och hamnen lockar oss inte heller så vi fortsätter norrut. Vi får äntligen lite segelvind, men den avtar tyvärr ganska snart och vi blir tvungna att köra motor genom sundet mellan Lefkas och Meganisi. Vi har solen rakt in akterifrån och det är fruktansvärt hett. Vi kör till Meganisi och ankrar i Midsommarviken vid stranden med ankring förbjuden. Det ligger en stor katamaran där med grekisk skeppare. Han tar med sig gästerna i jollen och åker iväg. Det finns ett äldre par ombord. Vi blir störda av att deras generator går hela tiden och timmarna går utan att besättningen kommer tillbaka. Ofta brukar båtar köra motor en halvtimme för att ladda batterierna. Kapten frågar den äldre mannen, som simmar förbi, hur länge detta oljud ska höras. Det visar sig vara luftkonditionering och den ska nog gå hela natten, fråga kaptenen, säger han. Vi har nu insett att det blir värre att försöka sova med detta oljud så vi bestämmer oss för att flytta oss in i viken till sandstranden.
Inne vid sandstranden i Midsommarviken är det en konst att komma mellan de ankare som ligger i vinkel mot varandra, men de som har båtarna bistår med att peka ut var deras ankare ligger och godkänna vår ankring. Denna gång har kapten i förväg gjort i ordning en ankringsboj så alla kan se var vårt ankare finns. Det är bara 5 meters djup och vi lägger ut 30 m kätting.
23/9
Förmiddagen ägnas åt att tvätta på Tavernan och ta en promenad, som blev ganska kort i värmen. Det blev en iskall Mythos istället medan vi väntade på att tvätten skulle bli klar.
Efter att ha hängt den rena tvätten runt mantåget blev det bad och lunch. En stunds läsning alternativt korsord under siesta ett par timmar. Sedan var tvätten torr och klar att stoppas in.
Nu hade allt varit frid och fröjd om inte en tysk båt med två ungdomar försökt ankra, bortanför vår granne, ett flertal gånger utan att få fäste och utan att kunna hantera varken jolle eller linorna mot land. Grannbåten hjälper till med gummijollen ett par gånger och får fast en lina i land, men de har fortfarande inte fått fäste för ankaret.
Pintas besättning går nu ut med vår jolle och styrman tar hand om linan, som nu är fäst i land och avvaktar ankring, kapten delar ut goda råd till tyskarna, men de lyckas ändå inte få fast ankaret. Kapten går då ombord på deras båt och bistår denna gång med en effektiv ankring, backar fast, och styrman tillhandahåller landlinan, så att de ligger fastspända. Vi är nu alla nöjda efter att ha hållit på i en timme med manövern. De klarar nu av att själva lägga fast ytterligare en lina i land.
Efter att ha badat och hällt upp ett glas vin före middagen, anländer en stor katamaran och siktar till vår förskräckelse på att komma in innanför oss alla. Det finns inte ankarutrymme och de har så klantig besättning som ror in med jollen och lägger den stora flytlinan som är ett enda trassel, runt trädet och ror ut igen till båten. Det tar en evig tid, linan är för kort och de kan inte skarva på ett bra sätt utan knyter ihop någonting obestämt, så vi tvivlar på att deras linor kommer att hålla. Vi lägger ut fendrarna längs sidan på vår båt. De ror med nästa lina lika illa och dessutom i fel vinkel så de kommer närmre oss istället för åt andra hållet. De ankrar bara med 20 m och har inte dragit fast ankaret. Då tappar vi tålamodet och ger oss av. Vi har sett att det finns plats på andra stranden mittemot, där vi brukar ligga.
Där gör vi enkelt och snabbt en tilläggning mellan två båtar och kan äntligen ägna oss åt middagsbestyren. Klockan har hunnit bli halv 8 och skymningen lägger sig snabbt här. Ytterligare en katamaran ser vi kommer in och lägger till inne vid stranden och en till ankrar utanför på svaj. Det känns lugnare så här. Man vill inte tvingas ut mitt i natten om det skulle bli vindkantring.
24/9 söndag
Det blev en lugn natt och vi ger oss av till Minasviken med jollen på morgonen och går till Vathi och köper färska bröd. Idag är det halvmulet och fläktar skönt. Det märks att det är väderomslag på gång. Regn och åska väntas om några dagar. Vi spelar ett parti Qwirkle på eftermiddagen och vi talar inte om vem som vann denna gång, också.
25/9 Vathi, Meganisi
Eftersom prognoserna spår tre dagars regn och åskoväder, svårt att veta hur vindarna kommer, ger vi oss av till lilla Vahti för att ligga säkert vid kajen. Det finns två lediga platser då vi kommer dit. Sedan ger sig en av och en annan kommer. Vi har trevliga grannar som hjälper varandra med tilläggningar och vattenslangar, mm. Bredvid oss kommer en stor franskregistrerad båt med en ung familj med två små barn. Den minsta sitter i magsele under tilläggningen, som går lugnt och stilla. De kommer från Israel och det är deras första år som båtboende. Väldigt rara, 3-åringen håller en lång föreläsning om utombordarna som hänger vid relingen. Vi nickar, ler, och förstår förstås ingenting.
Det blir en lugn kväll med middag i sittbrunnen, men på natten drar åskvädret igång. Vi stoppar in datorer och mobiler i ugnen, och stänger alla luckor. Det blixtrar oavbrutet och bullrar över oss. Regnet vräker ner och det dånar i hela båten. Det verkar inte blåsa så mycket.
Petorini, Vathi 
Lökväxt 
Vathi 
Trumpetblomma 
Snart överblommad bouganvilla 
Åskväder på gång 
Inte ofta vi sitter inne och äter 
Äntligen är ovädret över
26/9
Det är uppehåll på morgonen men hela båten och våra skor som stod under bordet är dyngsura. Vi sätter upp sidostycken på kapellet för det ska regna mycket under eftermiddag-natten till onsdag och åska. Det kan vara skönt att kunna sitta i sittbrunnen och ha lite utsikt. Vi hann gå en promenad upp till byn Katomeri och tillbaka innan ovädret bröt ut.
Det blev ett fasligt oväder med åska och blixtar och regnet fullkomligt vräkte ner i flera timmar. På natten var det likadant och dessutom vågor som ryckte i båten. En repögla som vår aktertamp var fäst i gick sönder, men det fanns som tur var en extra som höll. Genom sidofönstret i sovhytten kunde vi på natten se båtgrannen från Nederländerna hinka ur det mesta vattnet ur sin jolle från däck och sedan klättra ner i den och ösa. De har en hård plastjolle, inte en gummijolle som de flesta. Det finns risk att en sådan sjunker med för mycket vatten i.
27/9
Dålig nattsömn, men faktiskt sken solen på förmiddagen. Den torkar upp i sittbrunnen, där det var genomblött trots sidoväggarna. Det väntas mer regn och åska, men prognosen verkar ganska osäker. Vinden ska komma från nord och då ligger vi inte bra här i Vathi. Det går alltid in sjö här då och blir så guppigt. Efter att ha rådgjort med båtgrannarna som eventuellt har korsat vårt ankare börjar vi förbereda avgång.
Vi har gemensam schackel till aktertampen med ena grannen i stället för tampen som gick av. Det är en speciell schackel med extra härdighet så vi vill inte gärna mista den. Deras besättning är upptagen med sina små barn och är svåra att få kontakt med. Grannen på andra sidan som gärna vill veta om hans ankare korsat vårt, byter ut schacklet mot sitt eget. Nu är vi fria att avgå. Tyska kaptenen längre bort vid kajen bistår med att ta loss den ena aktertampen som är fastsatt med en krok i ringen på kajen. Det blir nu lätt att komma ut eftersom den andra aktertampen glider lätt ur schacklet. Vi hasplar upp ankaret och håller väl undan från den eventuellt korsade kättingen. Det blir inget napp denna gång och vi höjer tummen upp till nederländaren som vinkar glatt från sin båt.
Vi gör iordning för ankring medan vi går mot midsommarviken. Där ligger redan flera båtar vid vår vanliga strand men vi ser att det är tomt vid sandstranden och ingen vind. Styrman simmar in med långa linor då vi ankrat på 5 m djup och närmar oss 2,5 m djup. Här finns stolpar att lägga linorna om. Då vi lagt fast vänder vinden mot ost och blåser rakt in på oss. Det börjar gå vågor. Vi har ännu inte slagit av motorn och funderar om vi verkligen ska ligga kvar här. Vinden ökar och vi bestämmer oss att flytta oss. Styrman som byter till torr baddräkt nr 2 hoppar i och lösgör båten. Det är nu en besvärlig vind att ta upp ankaret och inte minst för ankringsbojens lina som snor sig runt kättingen. Vi närmar oss land och får köra ut båten för att inte gå på grund. Nu får kapten loss bojlinan och kan ta upp ankaret. Det blir en kraftig gir ut mot öppet vatten förbi den uppankrade båten vi tidigare i veckan legat bredvid. De vinkar glatt och undrar förstås vad vi håller på med. Vi styr mot Minasviken men där ligger vinden på och det går sjö in. Styrman har fått på sig varma torra kläder. Det går nu hög sjö utanför på fjärden och vinden har vänt till NV. Vi går tillbaka in i midsommarviken och ankrar på svaj för att vänta ut den hårda vinden. Ganska snart lugnar det ner sig och vi gör en ny tilläggning vid vårt vanliga ställe vid strandkanten med ankringsförbud, styrman simmar in med linorna i baddräkt nummer 3 . Det syns att det har blåst under åskovädret för en av buskarna, där man brukar lägga fast i stammen, har brakat loss och ligger i vattnet. Vi hittar ändå bra angöringspunkter för akterlinorna och ankaret är ordentligt fastdraget, med 45 m kätting. Efter en varm dusch på akterdäck får styrman äntligen krypa i långärmat och långbent mysställ.
Det är lugnt och skönt i viken. En och annan tilläggning finns att studera. Ett par drev omkring oss och höll länge på att få fast sina linor. Ett tag var de så nära så vi lade ut fendrar längs hela sidan. Till slut satt de fast med linorna utan vinkel rakt akterut. Vi har kycklingklubbor till middag och det doftar gott av vitlök när de puttrar på spisen.
28/9
Båten bredvid lade ut på samma katastrofala sätt, utan att starta motorn släppte de båda linorna. Det är tur att det inte blåser just nu.
Senare kommer en brittisk Hanse 41 och ankrar strax utanför. En viss oro spred sig bland båtarna vid land och flera av kaptenerna stod på fören och spejade. De sjösatte nu en jolle och lade ut ytterligare 20 m ankare rakt ner. Sedan rodde kaptenen in med linor och började trassla omkring uppe i backen i stenrösen som byggts runt olivträden. Han hojtade till kvinnan ombord att backa, det gjorde hon och båten drev nu mot en annan ankrad båt och hon gjorde inget innan han igen hojtade att hon skulle köra framåt. Hon gasade för fullt och körde ut igen om tur var innan kollisionen var ett faktum. Mannen i jollen rodde nu ut med en lina som var för kort och han nådde inte fram till sin båt. Han började instruera den stackars kvinnan, som uppenbarligen inte var utbildad att köra båten, att hon skulle backa. Han lyckades precis få tag i båten och kunde sedan dra sig in mot land. Nu skulle nästa lina in och han rodde igen med ett ankarolina in mot stranden. Den fastnade hela tiden och det var väldigt trögt att streta mot land. Till slut fick han fast den runt en stam till en buske. Damen ombord kunde inte göra fast, så han kunde inte dra sig ut utan paddlade först med händerna innan han kom på att han hade åror. Nu gjorde han fast även den linan. Vi började andas ut men trodde inte riktigt på hans första lina som han lagt runt ett stenröse med lösa stenar. Det gjorde han kanske inte heller för nu tog han ytterligare en ankarolina och rullad emot stranden. Svetten dröp om den stackarn och han fick fast den i en buske.
När han kom ombord började han släppa ut ytterligare ankarkätting. Observera att han inte dragit fast ankaret än. Nu ursäktade sig Anders och då svarade han grinigt att han skulle dra sig in ytterligare mot land och att han visste vad han höll på med. Han halade in sig lite till och sträckte upp linorna hyggligt. Hur det var med ankarfäste vet vi inte men det ska inte blåsa alls i natt, vilket man dock aldrig säkert vet. Vi har kvar fendrarna längd hela sidan. Det tog allt som allt 1,5 timme för honom att angöra i bleke, som tur var för alla runt om. Men han visste ju vad han gjorde!
En underbar stilla kväll med fullmåne avslutar vår vistelse i Ioniska havet, Meganisi, Midsommarviken för i år. Imorgon bitti styr vi mot Preveza för lite stadsliv.
29/9 Preveza
En fin motorgång till Lefkas kanal där vi tankade 93 liter vid macken. Det var nu bara 20 minuter till broöppning och vindstilla, så vi låg bara och väntade utan att ankra. Det var flera båtar som låg i kanalen och väntade på kl 11 öppningen. Så ljöd tutan och färjan , som är bron, öppnade läppen och vred sig 90 grader. Båtarna började röra på sig samtidigt kommer de från andra hållet genom öppningen. Allt avlöper bra och vi kommer ut på havet och styr mot Prevezas muddrade inlopp. Det är strömt 1,5 knop mot oss då vi kommer till rännan. Vi söker nu plats längs stadskajen och det finns flera att välja på. För att slippa att lämna lucka vid vår sida, ska vi lägga oss mellan två båtar. Vi ankrar men strömmen tar oss ur kursen, så vi får börja om igen flera gånger. En båtgranne viftar och hjälper till då vi slutligen kommer in till kajen. Det visar sig att vi inte har fäste för vårt ankare som glidit på något, annans kätting? eller ligger det något rör på botten? Vi går ut igen och beslutar nu att flytta oss några båtar åt sidan där det finns gott om plats. Strömmen är jobbig och båten vrider sig men vi kommer in till kajen och får hjälp med linorna. Här sitter ankaret fast med 50 m kätting ute. Vi hinner äta lunch och lämna in tvätten innan nästa händelse.
En båt kommer bredvid oss och korsar vår kätting. Vi säger att det får ordna sig när de avgår imorgon. De försvinner på promenad och nu kommer en dansk båt in bredvid deras och korsar alla andras akrkättingar, mest vår båtgrannes. De går ut igen och korsar igen utan att försöka styra åt sidan. Vår grannes ankarkätting kommer nu upp med deras ankare. Vi tror också att de släpar hans kätting över vår och nästa båt också. De får loss kättingen med hjälp av en kille i utombordare från en Nauticat vid kajen. Dra det åt sidan skriker vi och flera båtägare viftar, men de släpper förstås kättingen rakt ner och försvinner sedan som en avlöning runt en udde, antagligen för att friankra.
Grannbåten som är obemannad ligger nu på lös kätting och hänger på vår båt. Det blåser från kajen som tur är så de riskerar inte att slå i kajen. Snart kommer en av besättningen och vi berättar vad som hänt. Han ringer då efter sina kompisar, som snart kommer. Nu får vi starta vår motor och vara beredda , då de går ut och tar upp sitt ankare. De fastnar över vår kätting med sin jolle mellan som står rakt upp och tappar åror och sits. Kättingen ligger tvärs över vår kätting men de får upp nästa båts ankare då de tar upp. Mannen i utombordaren hjälper till att lösgöra detta och denna gång drar de ut den andra båtens akare så han åtminstone slipper ankra om. Grannbåten ska nu ankra om och lägga sig på samma plats bredvid oss. De gör nästan om samma taffliga manöver och korsar eventuellt vårt ankare igen. Vinden tar nu i från sidan framifrån och flera står på kajen och hjälper till med liorna. Vi har dubblat våra fendrar och lyckas få in dem igen. Vi gör upp om att hjälpas åt då de ska avgå imorgon. Vi går till chandlern och köper motorolja och glukol.
Det märks att det är höst. Grekerna har långbyxor och dunvästar medan vi fortfarande går i shorts och tshirt. Det är inte lika full fart på restaurangerna och inte heller lika mycket folk som flanerar längs kajen på kvällen. Det är också tystare utan hög musik.
30/9
Båten bredvid går iväg och vi är beredda med motorn igång för att kunna justera ankarkättingen om det behövs. De lyckas komma iväg utan att ha korstat denna gång och gör vilda segergester, och vi hurrar och vinkar från båtarna vid kajen. Vi ska handla mat och hämta tvätt men ligger nog kvar till imorgon eftersom det är lugnt och skönt här. Vi har också tillgång till el. Det är svalare i luften, lite molnigare och det regnade inatt. Men enligt prognoserna ska det nu bli stabilare väder igen. Vi var uppe till supermarknaden Polis och sedan till slaktaren och köpte kycklingbröst och fläskkarre.
Det kommer en ny båt och ska in bredvid. Nu börjar åter cirkusen och de kan inte styra båten mellan ankrakättingarna utan hamnar på vår kätting och mot vår för. De får gå ut igen och ankra om. Som tur var hade de inte krokat fast i vår kätting. Vi pekar var vår kätting ligger och åt vilket håll de ska styra. Tre personer står nu på kajen och viftar samt en galen hund som skäller oavbrutet från båten på andra sidan. De lyckas med viss hjälp att få in sin båt mellan oss till slut. Det visar sig att det är första dagen de är ombord och de kommer från Sydafrika. Det tog två dagar att ta sig till Grekland för att segla en vecka!
Vi tar nu en skön promenad ut till badstranden och styrman tar sig en simtur. Vi har första parkett vid strandvägen på vår restaurang Pinta. Det var kaptens tur att laga middag och det blev kycklingfile med kokt potatis, en flaska vin och en stor klase kärnfria gröna vindruvor till efterrätt.