1 maj, Durres-(Tirana)
Upp tidigt och kolla väder. Tar bussen till Tirana utanför färjeterminalen, som vi tipsats av marinan. Det stod en full buss där och vi frågade om den gick till Tirana. Hoppa in sa en man och vi klev på. Det fanns inga platser men han, det visade sig vara konduktören, bad några flytta på sig så vi fick platser bredvid varandra. Han gick sedan runt och tog betalt under färden. Man får byta buss efter ca en halvtimme på busstationen utanför Tirana till en lokal buss som tar oss in till city. Det stod massor av taxichaufförer och hojtade så det var väldigt rörigt och svårt att se vart man skulle gå till nästa buss. Vi fick hjälp av en vänlig kvinna att hitta rätt. Vi ska samma väg, sa hon. Hon, hennes man och hennes baby, 4 månader, var från Ukraina och hade sökt skydd i Albanien. Hon pratade perfekt engelska och visade också var vi skulle gå av bussen.
Vi strosade i staden som är väldigt busy, men ordnad. Det var helgdag så många var lediga och familjer med barn lekte i parkerna. Det sopas hela tiden upp skräp på gatorna. Det finns fri Wifi med laddare att tillgå med bänkar att sitta på. Överallt står poliser som hjälper också turisterna. Övergångsställena är reglerade med trafikljus där hela stolpen tänds upp i gul, grön röd. Den räknar också ner till omslag. Det finns stora gångstråk med flera fina parker mitt i centrum, och en jättestor öppen välvd stenlagd yta. Folk är vänliga och hjälpsamma. Vi tog bara en Cappuccino på ett café i en park med utsikt över en stor fontän, men den smakade underbart. Rena fina toaletter gjorde det hela till en bra plats att stanna på. Bussresan hem gick galant nu när vi viste hur vi skulle göra.
Då vi kom tillbaka till marinan såg vi att en båt, Lydia, vid bryggan är norskflaggad så vi gick dit och hejade. De är på väg åt motsatt håll som vi. De funderar på att lägga upp sin båt där vi ligger i Preveza. De fick en del tips av oss och vi av dem.
Vi bad att få diesel av marinapersonalen och de sa att de skulle göra sitt bästa. Tankbilen kommer inte om det är så lite som 100 liter. De hade tankat en superyacht när vi var borta. Vi gick till båten och åt sen lunch. Plötsligt kommer killen med skottkärra och tre trettioliters dunkar med diesel som han varit och hämtat på macken. Det blir nu att ”slanga” från dunk till tank och våra egna dunkar. Ett nytt äventyr vi sent ska glömma. Knappt en droppe spilld. Vilken service. Vi ska göra upp ekonomin ikväll. Utklarering, marina kostnad och diesel. (info till andra seglare, 330 Euro).
2 maj, Montenegro, Bar
Efter en händelselös färd för motor utan vind och bara lite regn i början, anlände vi, snabbare än beräknat, efter 8 timmar ca 16 till Port Police i Bar, Montenegro för inklarering. Ny flagga hissad samt den gula för inklarering. Vi lägger till i polisens egen hamnfålla. Kapten klarar av formaliteterna, först polisen sedan Port Authority för passkontroll. Denna gång ville de också se kompetensbevis för sjöfart, skepparexamen osv, sedan tillbaka till polisen igen. Här behövs ingen agent, utan man gör jobbet själv. Därefter ropar vi upp marinan som ligger intill på andra sidan den inre piren. Där får vi svar och anvisas plats långsides på brygga 5. Där står två trevliga marineros och hjälper oss. De tar våra papper och lämnar in till kontoret. Dessa får vi tillbaka när vi betalar och ska ge oss iväg.
Klockan har nu blivit 17 och vi kan koppla av. Det är en sval och stilla kväll. Vi äter inne. På natten börjar det regna och vinden ylar i bergen. Styrman går upp och kollar förtöjningarna och lägger en kulfender i aktern. Det blåser snabbt upp snett framifrån men vi ligger bra vid de stadiga pontonerna. Till skillnad från i Albanien är allt i gott skick med nya, rostfria pollare. Det finns stolpar med el och vatten, som är drickbart stadsvatten. Mitt emot oss vid utfarten finns en marin tankstation.
Montenegro 
Nollpunkt 
Pontonbryggan
3 maj, Bar
Färskt varmt bröd som kapten joggat upp och köpt på bageriet smakar utsökt. Vi går en runda på stadens gator. Den är inte stor, men har några fina affärsgator. Det är väldigt dålig luft med kraftiga avgaser. Dessutom röker många här. Vi bunkrar på en större stormarknad och tar ut mer Euro i en automat. I butiken pratar expediterna inte engelska. Det finns Wifi på marinan och uppe i sta´n men vi ska köpa ett kontantkort också. Det är enda sättet att kunna se väderprognoser mer lokalt än på Navtexen. Det tar 1 timme i kö för att bli betjänade för ett kontantkort, 10 euro för 100 MB. Betalar ut oss (Info till andra seglare, 124 euro för 2 nätter). Tankar vatten och förbereder avgång i morgon bitti till Kotorviken. Gråmulet och lite duggregn men varmt, 20 grader.
4 maj, Kotorviken, Herceg Novi
Förutom en gammal dyning var havet spegelblankt de 5 timmar det tog att för motor ta sig till Kotorviken. Vi lade till vid Hertceg Novi och fick hjälp av en marinero i röd väst, trots att det inte gick att få kontakt via telefon. Detta är en gammal stad med ett fort Kanli Kula med en amfiteater från 1500-talet. Staden ligger i en brant med enorma trappor flera hundra steg upp till fortet. Utsikten är enorm och fängelsehålan med stackars fångars inristningar var spännande. Det finns bilväg som slingrar sig upp. Mysiga torg på olika höjdnivåer. Smala gränder och trappor överallt. Längs hamnen finns en fin promenad och flera restauranger. En fin utomhuspool, där tävling gick av stapeln med högtalare som vrålade, ömsom musik ömsom tal, som på en hockeymatch. Det hela avslutades med ett knalligt fyrverkeri precis över våra huvuden. Man ligger säkert med dubbla mooringlinor, men det rullar en del och kan nog blåsa på ordentligt både från syd, där piren skyddar, och nord från bergen. Polska charterbåten underhöll oss halva natten med sång och skratt.
5 maj, Kotor
Vi fortsätter genom Kotorviken söderut. Det finns plats i Kotor vid en, av tre nya pontoner, men de har inte installerat vatten och el här än. Det blåser ibland hårda fallvindar från bergen, men inne i hamnen är det lugnt, åtminstone nu när det inte prognostiserats sämre väder. Man får även här dubbla mooringlinor i fören. (info till andra seglare, 53 euro per natt.)
Gamla staden i Kotor är en av de bäst bevarade medeltidsstäderna vid Adriatiska havet och finns med på Unescos världsarvslista. Kotor ligger i en undangömd del av Kotorbukten vars infart och öar befästes under medeltiden för att förhindra fiendeinvasion från medelhavet. Kotorbukten är under fortsatt utveckling som populär turist och rekreationsattraktion i östra Medelhavet. (Wiki)
Gamla staden är otroligt välbevarad och skyddad av en mur som omringar staden längs hamnen, men fortsätter också upp i bergen. Det ligger tre kryssningsfartyg ankrade i viken och det väller runt turister med guider i de trånga gränderna. Utbudet är det vanliga krimskramset i små butiker, samt restauranger och barer. Turist båtar, både snabba racerbåtar och mer långsamma som små färjor, kör turister i den vackra fjorden. Den liknar precis en norsk fjord med höga berg och bebyggelse nere vid stränderna.
Lö 6 maj
Vi ligger kvar, tankar över diesel från våra dunkar, vaxar i sittbrunnen och runt instrumenten. Handlar bröd och hittar en större matbutik IDEA i byn längre ner i bukten där vi kunde köpa kotletter. Betalar hamnkaptenen och planerar för avgång i morgon bitti (2×53 euro). Nästa hamn blir Marina Montenegro (Tivat) där vi räknar med att kunna klarera ut från Montenegro. Därefter på måndag ska vi angöra Cavtat, ca 30 nm, för inklarering i Kroatien. Det finns ett antal tänkbara hamnar om vi inte ska ligga kvar i Cavtat: Srbreno, 3 nm, Zaton, 12nm, och Slano, 22 nm från Cavtat räknat. Annars direkt till ön Mjet. (Info för seglare, båtskatt i Kroatien 30 dgr 133 Euro, samt turistskatt 1,33 euro/dag/person (30 dgr x 2 pers =79,8 Euro)).
Det går att vandra på stadsmuren, inte lika häftig som i Dubrovnik, men sevärd. Fin utsikt. Ikväll blev det grillade tjocka fläskkotletter till middag, supergott. Denna utsikt vi har från sittbrunnen är det inte många restauranger som slår.
Sö 7 maj, Tivat, Porto Montenegro
En riktig lyxmarina med fina duschar och vakt vid grind till bryggorna som vi nådde på bara två timmar. Utanför marinan kunde vi också tanka både båt och extradunkar, innan kapten ropade upp hamnkontoret. Vi får plats längst in (B10) vid hamnpromenaden och restaurangerna. Ca 80 euro per dygn med extra el, men väl värt. Här ligger superyachterna tätt. Tvätt, städning, dusch gör att vi känner oss som nya. Det är vackert väder med sol och ingen blåst.
Vi tar en promenad och går mot stora hamnen för att se var vi ska checka ut ur landet imorgon. Vi träffar en jättetrevlig uniformerad kille, som förklarar för oss att vi ska först visa våra papper där i hamnpolisens kontor. Sedan imorgon ska vi köra båten ut ur marinan och ropa upp VHF 71 för att få tillstånd att lägga till vid för utklarering. Där ska våra pass kontrolleras och samtliga dokument vi har för vår båt och för inklareringen . Vi har förstås papperen i båten, som ligger ganska långt ifrån.
Jag kan hjälpa er med det nu, säger han. Han kör oss då i en el-buggy (typ golfvagn) till vår båt, väntar tills vi hämtat våra papper, och skjutsar oss sedan tillbaka till hamnkontoret. Där ordnar de formalia och vi vandrar sedan tillbaka. Vilken service! Vi skrattade gott. Har ni kvitton på att ni betalat turistskatten, frågade han, polisen kan fråga efter det. Vi letade som tusan när vi kom tillbaka till båten och kapten hittade två slippar på beloppen. Hoppas det duger imorgon.
Detta är det fina folkets plats och många tjusiga uppenbarelser spatserar förbi på kajen, med små knähundar rantande bredvid. Där finns det lyxiga barer och ett jättehotell med träd på varje balkong. Det är för övrigt lugnt och ett stilla sorl hela tiden med ett och annat skratt. Väldigt fint att ligga här med båten.
8 maj, Kroatien, Dubrovnic
Utcheckningen gick smidigt och relativt snabbt. Det fanns en mindre pontonbrygga som vi kunde lägga till vid. Motorgång idag också. Provade genuan ett slag och då fastnade inrullningslinan så kapten var sysselsatt med att rulla om den på spolen. Den Kroatiska gästflaggan samt gula inklareringsflaggan hissas. Vi försöker komma in i Cavtat för inklarering, men där underhålls kajen med maskiner och det finns ingenstans att lägga till. Inget svar på anrop heller. På Navilyappen har någon kommenterat att denna renovering pågår och att han läst det på Facebook. Konstigt att vi inte blivit upplysta om detta av Port police i Montenegro. Det står heller ingenstans när man googlar på det. Vi fick fortsätta till Dubrovnic hamn. Där fanns en stor kaj att lägga långsides vid och ett Q på hamnkontoret markerar var man ska ta vägen för in-/utklarering. Kapten ordnar detta smidigt och en trevlig tullare var ute och kikade på styrman för passkontrollens skull. Gula flaggan kan nu halas och vi är tillbaka i EU.
Vi kör sedan in i den djupa fjordliknande viken till Dubrovnic marina. Den är äldre men väl fungerande, kraftiga fasta bryggor, el och vatten, med dubbla mooringlinor, fina duschar, nära till Konsum, etc. De flesta båtar här är övervintrade charterbåtar. Ett vackert gammalt slott med dammar, mer eller mindre ruin, används som verkstad ,mm. Här finns golfrange, tennisbanor, pool och restaurang. Vi nyttjar inte faciliteterna.
Det är vindstilla på kvällen, men på natten och morgonen blåser det en del över bergen. Här kan bli starka fallvindar.
9 maj, Mjet, Okulkje
Vi handlar på Konsum och betalar ut oss från marinan, (100 euro för en natt inkl. el och vatten). En mulen kulen dag med lite vindar går vi mot ön Mjet, viken Okulkje, ca 25 nm.
Då vi kommer in i viken står folk på bryggorna och vinkar och håller upp mooringlinor. Det är två restauranger som fajtas om kunderna. Om man ligger vid deras brygga kostar det inget, men man förväntas äta på restaurangen. Vi har alternativ att ankra i viken eller lägga oss vid stadskajen som är gratis. Vi siktar på stadskajen och försöker hitta en ankarplats men det finns en massa skräp på botten, mooringlinor och gjutna plattformar för dessa. Vi fäller ankaret och backar mot kajen, då vi ser att det ligger moringlinor här också. Vi tar upp ankaret och får med en lina i ankaret som kapten kan frigöra, genom att klättra ner på stegen på peken. Då kommer en man och hjälper oss. Lägg er långsides, föreslår han, och det gör vi. Han förtöjer i två stora pållare och vi lägger oss mot stora svarta däck vid kajen. Vi får lägga plankan emellan fendrarna och däcken. Vi ser då att det finns mooringlinor längs kajen också.
Denna man kommer senare och pratar med oss. Han förstår att vi inte är enveckors charterbåt utan ligger flera månader till sjöss och inte kan gå på restaurang varje dag. Han berättar att han är uppvuxen här i byn, har legat till sjöss, och har flyttat tillbaka efter pension med sin fru. Han odlar grönsaker och oliver, fiskar och försörjer sig på det som finns. Den lilla pension han har, har han drygat ut med en försäkring. Då han växte upp hade hans föräldrar djur och grönsaker men inga pengar om de inte omsatte sina tillgångar. Han drygar ut pensionen med att sälja fisk och annat han odlar till restaurangerna i byn. Han lever ett gott liv tycker han och vi håller med. Han älskar sin vik och det hus han skaffat sig tillsammans med sin fru.
Vi ser senare då han från sin båt, några meter ut, plockar upp ett flöte där han har en sump med fisk och tar upp de fiskar han behöver för kvällen. Då han kommer iland blir han uppvaktad av minst tre katter som få varsina fiskar, som ser ut som strömming. Härliga möten med människor fördjupar vår resa.
Då vi äter middag i sittbrunnen i solens sista strålar kommer charterbåtsbesättningar förbi, på väg till restauranger. Har ni seglat från Sverige? frågar de. Ja, vi kom igår, skojar styrman. De stannar och frågar om vår resa. En är från Schweiz och en från Tyskland. De är imponerade över vårt sätt att leva och beundrar vår båt. Vi känner oss stolta över våra långa seglingar med vår fina Pinta.
10 maj, Korcula, Korcula stad, Uvala Luka
Då vi vaknar har en katt pinkat in sitt revir i sittbrunnen, så det blir att tvätta av ordentligt. Vi hörde den på natten då den sprang runt på båten. Motorgång i plattläns till Korcula där vi lägger till långsides vid pontonbryggan i Uvala Luka. Framför och bakom oss ligger charterbåtar. De verkar plocka upp ny besättning här. Det finns en ACI-marina i staden och en stadskaj, där superyatcher ligger på rad.
Det blir 10 minuters promenad in till gamla staden, med mur omkring och pittoreska smala gränder med trappor upp mot centrum. Vandrar runt lite, men vädret inbjuder inte till så mycket turistande. Det blåser kallt.
Killarna i grannbåten plockar musslor som sitter längs bryggsidorna och lägger i en stor kastrull, efter att ha skrapat dem. De ställer upp en sort gasoltub på bryggan och kokar musslor till middag.
En hamnkapten dyker upp och vill ha 70 euro i hamnavgift. Det enda, förutom linor i land, de kan erbjuda är vatten på bryggan. Det behöver vi inte. Det går att ankra i viken också men de fick också betala, hur mycket vet jag inte. På natten kommer det skyfall och vindilar som gör att vi gungar en del men det blir ändå en bra sömn.
11 maj, Luka Banja
Vi flyttar oss till vikarna nordväst om Korcula. De ska vara väl skyddade mot den sydliga vinden, vilken nu ska öka de närmaste dagarna till kuling lördag/söndag. Den västra viken, där vi tänkt ankra, var trång och blåsig, så vi gick tillbaka till Luka Banja och tog en röd boj där. Den verkar stabil med ny lina med rejäl metallögla att trä vår förtamp genom. Troligen får vi betala för natten.
Det visade sig att instrumentet, som går att ställa in bl a autopiloten med, har slutat fungera efter skyfallet i natt. Det har dessutom läckt in vatten vid köksventilen, samt en av ventilerna i akterhytterna, och från ventilen ovanför soffan. Kapten ägnar tid åt att försöka åtgärda detta.
Japp, en ung man i båt, med fin hund Rocco, lägger till vid sidan och begär 40 euro. Vi får också en present, en broschyr om Korcula och något hembränt i cocacolapet, med en kvist i, som smakar starkt.
Natten blir först lugn och sedan brakar blixt, åska och regn över oss. Vi stoppar in datorer och mobiler i ugnen och sover sedan hyggligt.
12 maj, Paclinski, ö SW om Hvar, Marina Palmizana
På morgonen fick vi tömma jollen på mycket regnvatten. Vi tänkte köra 20 nm till ön Scedro och ankra i några vikar med bojar, men då vi kom dit var det så knepigt med dubbla bojar och långa linor som hängde och dessutom väldigt nära att vi drev upp på land. Ingen hjälp fanns att få, för tidigt på säsongen, och ankring är förbjuden, så vi beslöt oss för att segla vidare. Idag kunde vi segla ett tag, men det var väldigt gropig sjö med vågor från två håll. Vår autopilot har slutat fungera så vi måste handstyra hela tiden. Ett stort åskmoln växte upp framför oss och blixtrade. Som tur var löste det upp sig innan vi kom fram till ACI Marina Palmizana. Då vi kontaktade marinan var det ingen som svarade. Inte heller på VHF, till att börja med. Vi gick ändå in mot pontonerna och ropade igen och då svarade en marinero i båt, som gick iland och visade oss tillrätta. Fina bryggor med nya mooringlinor och bra duschar. Liten butik där vi kunde köpa bröd, vilket var slut. En restaurang. Några fler seglare låg där, samtliga charterbåtar. Annars tomt men med plats för många båtar.Trevlig marina men dyr, 120 euro per natt.
13 maj, Brac, Marina Bobovisca
Vi ringde och frågade om plats eftersom det är så osäkert med vädret de närmsta dagarna. Vi känner inte till hamnarna eller om det finns charterbåtar, offseason, som ligger uppankrade så det inte finns plats. Det var ok och vi skulle ringa när vi kommer fram så får vi hjälp att angöra. Vi fick oväntat en fin segling över från Hvar till Brac i 9-11 m/s slör. Det var rätt hög sjö, men bara från sydost. Pinta gick som ett spjut, över 8 knop stundtals. Då vi tog ner seglen och gick in i den fjordlika smala viken ringde kapten och mycket riktigt, där fanns en vänlig man på kajen och tog emot oss. Vi ligger precis vid en restaurang, så vi får se hur det blir ikväll, det är ju lördag. Det är en liten oansenlig by, men det cirkulerar ändå folk på kajen och bilar kommer och åker. I den stora Katamaranen som ligger bredvid oss tog ”besättningen” en minibuss för sightseeing på ön. Det finns en liten minimarket som har det nödvändigaste och vi passar på att få lite färska grönsaker. Vi tar sen en promenad och märker att byn är väldigt liten. Det finns massor med konstiga stenhögar överallt på sluttningarna som vi undrar vad det är och hur de kommit dit. Ett vackert landskap.
Få se nu hur vädret blir och om vi ligger kvar här för kuling, ev storm, och regn som väntas de närmsta dagarna, om rapporterna stämmer. Kostnaden 55 euro per natt är ändå överkomligt i detta dyra land.
Det kom in en charterbåt, 45 fot, i full fart och slängde sig in med ett brak bredvid, hamnade på tvären, så vi fick snabbt ut och hålla upp fendrar mellan tills de fått fast båten. Det var första gången med denna båten, sa den unga kaptenen som ursäkt.
Ikväll hade vi nytta av vårt sittbrunnstält som skyddade både mot blåsten och mot regnet. Den fina bordslampan kom också upp och vi myste med en god middag.
Sö 14 maj
Charterbåten gav sig av tidigt trots de dåliga väderprognoserna. Denna gång var vi på alerten och ute direkt och hjälpte till att få ut dem. Skulle ni gått ut idag, frågade en av passagerarna. Det verkade vara två föräldrar och två ungdomar. Absolut inte sa vi. Inte vi heller om det inte var för honom, sa han och pekade på den unge kaptenen. Vi önskade dem lycklig seglats.
Det är ganska mycket rörelse i byn på kajkanten där vi ligger. Idag var det någon familjefest i restaurangen och barnen sprang runt utanför och lekte. Ett gäng kom per cykel och tog en öl utanför trots att det duggregnade. Det visade sig vara finnländare och de hojtade att vi vann igår. Måste vara eurovisionschlagern de menar tänkte vi, så vi gratulerade till andra platsen. Tur vi läst på nyheterna i morse. De trampade glatt tillbaka på sina elcyklar.
På kvällen blåste det ordentligt och då kom ytterligare en charterbåt, 45 fot, på tvären in bredvid oss och vi fick rusa ut och hålla emot. En ung man var kapten även på denna. Damerna som stod på däck kunde inte göra ett halvslag och få fast en fender så Anders fick hjälpa till. Dessutom fick han instruera kaptenen så att han använde bogpropellern för att komma i rätt position. Som tur var lade marineron ut ett spring, så de inte tryckte på oss i sidvinden. Mellan regnskurarna hann vi med en promenad och att handla lite i minimarketen. Matutbudet är korv. Med Zuccini och pasta blev det ändå en superb måltid. På vår svenska båt finns det värmare ombord så det blev riktigt mysigt inne. Vi planerar för nästa etapp. Det verkar bli ett andningshål imorgon fm med varken vind eller regn, så vi vill gärna flytta oss.
Må 15 maj Trogir
Kapten ringer och frågar efter en plats i Marina Trogir, som är ny och inte finns i våra pilotböcker. I appen ”Navily” är den beskriven som ett utmärkt, och mindre kostsamt, alternativ till ACI Marinan. Det är annars en chartermarina. Eftersom det är måndag har också charterbåtarna gett sig av idag, då det var lite bättre väder. De hade varit tvungna att ligga kvar lö-sö till måndag morgon med anledning av ovädret. Snopet då de hyrt en dyr båt en till två veckor.
Det är bara 20 nm dit och vi går för motor på ett par timmar. Storseglet är hissat för att torka lite. Innan vi ropar upp marinan lägger vi till vid sjömacken och tankar fullt. Det är skillnad på service i detta landet. Ingen kom ut och hjälpte till förrän vi läg vid bryggan. Då kom en man och hjälpte till att lägga tampen om pollaren. Sen slängde han över slangen och försvann in i kiosken igen. Vi fick tanka och sätta tillbaka slangen. Vid utlggning kom han inte ens ut utan kapten fick putta lite och sen klättra ombord från den låga pontonen.
Marinan är välrustad med fina och många duschar, med egen alkov för kläder. Vattnet i hamnen är stadsvatten och av utmärkt kvalitet, så vi fyller vår aktertank som är nästan tom. Främre tanken har vi inte fyllt sedan Grekland. Det har inte gått åt mycket eftersom det inte är varmt och vi behöver inte duscha bort saltvatten efter bad som vi annars gör. Vi rusar till butiken och bageriet för att slippa gå ut senare i regnet. Synd att det inte är väder för sightseeing. Det finns en fin gammal stad här med massor med restauranger.det får bli imorgon. Vi går till närmsta minimarket och bageri och får det viktigaste för att kunna stänga in oss ett par dygn om det blir sådant väder. värmaren sattes igång eftersom allt var fukttigt och rått inne. Det blev också en match i Qwirkle vilken avgjordes enligt tradition med att kapten blev en dålig förlorare. Efter en god middag och lite vin gick det över.
Ti 16 maj
Det blåste hårt och regnet vräkte ner i stort sett hela natten. Blixtar och åska hördes från bergen på fastlandet. Vi låg fint med kätting runt pollarna med fjäderlinor så att vi inte knyckte i vindbyarna. Hela båten var på morgonen gul av saharasand och måste rengöras. Städning invändigt behövdes också efternågra veckor till sjöss, med lakansbyte, dammsugning, mm. Vi hittar en Konsumoch kan bunkra lite mer färskvaror på andra sidan gamla staden som ligger på en ö med broar emellan. Vi passar på att vandra igenom de mysiga, trånga gränderna innanför stadsmuren, där det är otroligt mycket turister som trängs och fullt på uteserveringarna.
Vi tänkte betala ut oss från marinan imorgon, men blir då erbjudna att stanna en natt till. Vi antar budet och kommer undan med 150 euro för tre nätter.
Vattnet har stigit och är nu ovanför kajerna. Dels är det tidvatten, dels ett extremt lågtryck och dels blåser Adriatiska havet upp igenom sundet. Vi kan inte passera ACI Marinan, som ligger intill, som vi gjorde för 5 minuter sedan utan måste gå runt på baksidan på gatorna för att ta oss torrskodda tillbaka vår marina. Tur vi ligger vid flytpontoner som följer vattennivån.
On 17 maj
Ösregn vräker över oss hela fm till ca kl 14, då vi kunde gå en promenad. Kajen är fortfarande översvämmad. Vi hittar en köttbutik och köper tre kotletter som tillagas på elspisen. Mumsigt gott med råstekt potatis och grönsaker.
To 18 maj, Vinisce
Tvättar båten som är alldeles brungul efter sydliga kulingen, siroccon. Fyller vattentanken och tömmer sopor, mm. Soligt och fint men lite svalt i vinden fortfarande. Vi sätter segel utanför hamnen och glider i 4-5 knop, slör, till Vinisce, där vi ankrar mitt i viken på 6 m djup och får fäste direkt. Två båtar som legat här gav sig av då vi kom och vi är ensamma på svaj. Det finns fiskebåtar, lokala småbåtar, och en marina där de arbetar på skepp. Vattnet är inte klart.
Snart kom en charterbåt och ankrade nära oss så att vi kom mindre än en båtlängd från dem. Ett medelålders par som inte visade något tecken på att det var något fel, utan satte sig till ro med var sitt glas vin. Kapten ilsknade nu till och hojtade till charterbåten, tycker ni inte att ni ligger lite nära oss? Nej, sa mannen. Jo, det tycker jag, ni har ju hela viken att ankra i. Ta nu och ankra om båten! Då gjorde de faktiskt det och kom nu lagom långt ifrån.
Senare under eftermiddagen kom ca 20 båtar in och ankrade på ordentliga avstånd från varandra. Det ar en fin stillakväll och vi kunde äta i sittbrunnen.
Fr 19 maj, Brac, Uvala Licice
Det blev en seg körning utan att kunna segla till Brac, där vi försökte att få en ankring i en vik. Det blåste SO tyvärr rakt in i viken, sjöbris, ej prognosticerad. I en av vikarna med restaurang fanns bojar utlagda och det gick inte att ankra för det var för djupt längre ut. Vi fick tips av några killar som skötte bojarna att ankra i nästa flik av viken, där fanns också bojar som vi kunde använda gratis. Vi körde dit, men med vinden rakt in vågade vi inte ankra mot land, vilket var nödvändigt eftersom det var för smalt att svaja. Vi förstod inte heller hur bojarna fungerade. De är små och ligger väldigt tätt.
Vi körde tillbaka och frågade om vi kunde få hjälp av killen i ribbåten att lägga till vid deras bojar. Det gjorde han gärna. Det visade sig att man lyfter den lilla bojen som har en kraftig repögla. Den hänger man i aktern. Därefter finns det en tunnare lina fäst vid samma boj, som man drar upp och får då tag i en kraftig moringlina som man sätter fast i fören. Nu ligger båten still, med nosen åt ett håll, och man kan på samma sätt stapla flera båtar sida vid sida vid bojarna. Nu fick vi förstås betala och det kostade 42 euro.
Vi rodde in till stranden och tog en längre promenad, ca 25 minuter i vardera riktning, via en asfalterad väg till hamnen norr om vikarna, orten Milna. Ännu en populär turistort med stor marina och med en gammal kyrka och restauranger överallt. Vi fotade och gick sedan tillbaka. Det började bli dags för middag. Vi plockade upp jollen på däck och förberedde för avfärd imorgon till Vera Luca.
20 maj, Korcula västra sidan, Vera Luca
Efter att ha släppt moringlinorna i rätt ordning, först i fören, sedan i aktern, och backat ut, blev det en kall och regnig överfart till Korcula. Det blåste lite i början men så fort vi satte segel avtog vinden och det blev motorgång. I viken Vera Luka finns förutom marina också tankstation, så vi fyller fullt. Sedan får vi hjälp in i marinan och förutom två charterbåtar som verkar ligga för övervintring, är vi ensamma. Det är stort med rejäla kajer och fina duschar. Visserligen verkar ingen sköta om dem och det kodlåset behövdes inte, det var öppet. Orten är liten, men trevlig och ej turistisk. Vi bunkrar på Konsum och betalar ut oss, hoppsan, 87 euro. Inte konstigt att ingen annan är här. Eftersom vi snart inte har råd att äta efter två veckor i Kroatisen, har vi beslutat att nästa ö blir Lavosto, och sedan styr vi över till Italien, 60 nm, på måndag. Prognoserna är positiva vad gäller vindar, så vi vill inte vänta och riskera att bli kvar här.
21 maj, Lastovo
Överfarten på 4 timmar till Lavosto var händelselös och det blåste för lite för att segla. Denna ö visar sig vara en riktig pärla. Dessutom fick vi nu fint väder, varmt och soligt. En vacker fyrbyggnad vid inloppet till den gömda viken, högt upp på klippan, syns långt ut på havet.
Styrman har kunnat bada i 20 gr vatten vid en fin liten sandstrand, första doppet i Kroatien. Här finns pontonbrygga med el och vatten, fina duschar samt restaurang. Det är ganska många båtar här, de flesta charter. Några är väldigt glada, så det hörs. Nu kan vi bättra på solbrännan, i stället för halsbrännan.
Må 22 maj, Italien, Vieste
Upp i gryning och iväg med frukost på vägen kl 05.30. Det var en lugn överfart till att börja med för motor.Soligt men svalt i vinden. Efter halva sträckan kunde vi segla i 5-7 m/s bidevind och höll god fart, 7-8 knop. Sista biten ökade vinden, och därmed vågorna, och sista halvtimmen fick vi ta ner förseglet och gick ändå 6,5 knop. Då vi skulle in i hamnen låg vinden på ordentligt i 10 m/s så vi fick gå förbi hamnen bakom en udde och ta ner storen. Därefter motorgång mot vågor och vind runt piren och in i hamnen. Den yttre hamnen gick bra att driva i och lägga ut fendrar och tampar. Sedan var det att gå in i inre hamnen och försöka avgöra vilken marina man skulle välja. Det viftades på ena sidan, men vi valde att gå till Marina di Vieste mitt emot och lade till långsides vid en fin kaj. Då var klockan 15.00, framme en timme tidigare än beräknat. Det kom en marinero och hjälpte oss lägga fast. Han var mycket trevlig och vi skulle gå till kontoret senare då de öppnade. (60 euro inkl. el o vtn). Mannen som sedan hjälpte oss med pappersexercisen och betalningen hade varit i Sverige för 20 år sedan i Stockholm och i Uppsala. Han kom ihåg domkyrkan och högarna. Nu reste han aldrig någonstans, men vi hälsade honom välkommen tillbaka till Sverige.
Staden är ganska typisk Italiensk mellanstad, men det finns en gammal stad att turista i, det gjorde vi inte efterom vi inte orkade. Det fanns också en stor fin badstrand i närheten, som vi inte nyttjade, och en jättefin Eurospin supermarket, med allt man kunde önska sig, köttdisk, fisk, stora fina grönsaker, goda ostar, delikatesser, viner, mm, vilken vi besökte. Äntligen, efter små och bristfälliga supermarkader i Kroatien. Vi köpte laxfilé, som vi åt med stor förtjusning, med ett vitt Doc-vin.
Vi var väldigt trötta efter den tidiga morgonen och ganska intensiva seglingen i 9 timmar och somnade tidigt.
Ti 23 maj, Manfredonia
En kortare segling, motorgång 4 timmar, runt den vackra udden, ”sporren” på den Italienska stöveln, där vi såg skog, höga kalkstensberg och många djupa grottor, som man gärna hade besökt med liten motorbåt. Soligt men över bergen mörka moln med åska.
Marineron i den fina Marina del Gargano, jättetrevlig och glad, kom ut i gummibåt, efter att ha blivit uppropad på VHF utanför hamnen och lotsade oss in och hjälpte till med förtöjningen. Där vi fick ligga i motorbåtsdelen (!) vid en rejäl fingerponton. Här är låsta grindar och el och vatten ingår i notan. Staden är stor och det blir långt att gå till en butik. Vi betalade för platsen men vi fick inte tillbaka våra båtpapper eftersom vi har en nyckel, bl a till grinden på bryggan, som ska lämnas vid avresan. Efter en stunds funderande lämnade vi ändå tillbaka nyckeln och fick våra papper. Vi ska inte iland mer och vill kunna åka när vi är klara. De skulle öppna på kontoret kl 9, men det vet man inte riktigt.
Ons-torsd 24-25 maj, Trani
Vi kom iväg halv 10 och var framme kl 15. Det gick att segla 2 timmar i 5-6 m/s bidevind och vi gjorde 6-7 knop. Sedan minskade vinden och vi kunde inte hålla kurs eller fart, det blev motor igen.
Kapten ringde upp ”Luigi”, vilket rekommenderas i appen ”Navily”, för att höra om plats i marinan 2 dygn. Det ordnade sig och vi fick hjälp att förtöja. Luigi fick sen hjälpa oss att betala via IBAN transaktion. De tog varken kort eller cash. Marinan tog 82,46 Euro för 2 dygn och Luigi 20 Euro för sin assists via appen ”Whats up”.
Vi insåg sedan att det var onödigt med agenthjälp. Han har skaffat sig förmåner genom appen ”Navily”, där man rekommenderar honom. Problemet är att de marineros som finns i marinan inte pratar engelska, så han tar över och översätter. Det man behöver är IBAN nummer och uppgifter om marinan som man lika bra kan få av marineros. Luigi rekommenderar sedan restauranger och kan hjälpa till, påstår han, med alla problem, tekniska e d, som kan dyka upp längs italienska kusten. Nåväl, tugga, svälj och betala.
Vi får en trevlig vistelse i den fina gamla staden Trani, som vi varit i tidigare för två år sedan då vi bilade ner genom Italien till Grekland. Vi var och kollade var vi bodde och kom ihåg restaurangen vi ätit på då, Rosas del Venti. Vi bokade bord där för vår födelsedags-/bröllopsdagsmiddag. Den ligger på en terrass med utsikt över hamnen och vår båt Pinta. God pasta med scampi och ett gott lokalt vin. Mycket trevlig personal som ombesörjer att vi har det bra och att maten är god.
Det är en trevlig stad med gamla fina kvarter, som ligger runt hamnen. Vi fann en stor park och vandrade i skuggan av stora alléträd. Ungdomar hade idrottsdag där, sprang och lekte. Ett litet tåg åkte runt med hojtande ungar. En stor lekpark var också välbesökt. Vi tog bilder över hamnen från ett fort. Det är soligt och hett så man måste vara i skuggan. Det blåser ingenting. Italienarna som har sina båtar i marinan hälsar och är väldigt artiga och trevliga. Det finns security som övervakar och patrullerar bryggan. Vi är utvilade och nöjda med vår vistelse i Trani. Imorgon avgår vi mot Bari.
26 maj, Bari
Lugn och fin motorsegling med läns och rullande i dyning snett mot aktern. Vi provade att segla men det var för lite vind. Då vi tagit ner seglen såg vi en patrullbåt som styrde mot oss i full fart. Den såg officiell ut och visade sig vara Guardia Finanze, tullen. De såg ut att vilja oss något så vi stannade motorn. De cirklade runt och studerade oss noga. Det var ett helt gång inne i båten. En ropade och frågade hur många vi var ombord, vilken senaste hamnen var och vart vi skulle. Vi undrade om de skulle borda oss för det var ju ganska jobbiga vågor, men de nöjde sig och vinkade glatt allihop innan de forsade vidare.
Kapten ringde upp marinan A vele Spiegate och bokade plats en timme innan ankomst, så då vi kom fram fick vi hjälp att ligga långsides vid en ponton. Trevlig privat marina med fina duschar och trevliga människor på bryggorna som hälsar glatt. Det ligger minst 3 marinor i hamnen som är en stor kommersiell hamn med färjeterminaler. Det är långt in till city, men vi gick en promenad längs en lång gata med cykel/gångväg som vi känner igen och som leder ner till färjehamnen. Här körde vi med bilen för 2 år sedan då vi skulle med färjan till Grekland. Vi gick upp en bit på en större gata för att se om det fanns någon butik. Det blev ett hundslagsmål framför oss så vi fick vänta tills hundarna hade hälsat färdigt på varandra. En man i prästkappa var mitt i röran också och vi fick ögonkontakt och han log vänligt. Då vi gick vidare kom han efter oss och frågade om vi var turister. Det var inte svårt att konstatera med våra avklippta jeansshorts och ryggsäck. Detta blev åter ett möte som vi inte kommer att glömma. Det var en mycket vänlig man, han var missionär och indier, men pratade bra engelska. Vi förklarade var vi kom ifrån och han berättade att han har en bror som kör fisk från Norge till bl a Sverige. Sedan följde ett långt samtal, mitt på trottoaren, om språk i olika länder, hans arbete, han var katolik, vår segling, mm. Han välsignade oss och önskade oss fortsatt bra segling. Vi vände och gick tillbaka till båten.
Lö 27 maj
Vi ligger kvar i Bari eftersom prognoserna är lite oklara och det kan bli ordentligt blåsigt. Andra tillfälliga båtfarare gjorde detsamma. Det blev nu inget blåsa av, så seglarskolan , m fl, är ute och seglar hela dagen, medan vi ägnar oss åt tvätt och städning. Dessutom kunde vi enligt marinans personal ta en ”gratis shuffle” in till staden, en minibuss, för dem som jobbar här inom hamnområdet, vilket är gigantiskt stort. Vi blev hänvisade av chauffören att gå av i närheten av den gamla muromgärdade stadsdelen.
Där vandrade vi i trånga gränder och bland turistbodar, många med hemgjord pasta som såldes i påsar, restauranger och barer. Sedan gav vi oss in mer centrala delar av Bari med shoppinggator och parker. Då vi vandrat i flera timmar återvände vi till hamnområdet för att fara tillbaka med minibussen. Vi väntade vid hållplatsen 45 minuter och äntligen kom bussen, som ska gå var 20:e minut, som stannade och släppte av folk längre fram och vi rusade efter, men den gick. Vi stod kvar som frågetecken. Vi frågade en hamnarbetare som gått av och han pekade på andra sidan gatan, och där fanns en hållplats. Då bussen äntligen kom tillbaka efter en kvart till vägrade chauffören att ta med oss. Den är bara till för hamnarbetare, sa han. Vi försökte, men det gick inte att övertyga honom. Han körde iväg. Då bussen kom igen på den sida där vi stod förut, vinkade chauffören och pekade på oss. Vi rusade över gatan beredda till strid, men då fick vi komma ombord. Styrman hade fått fram en översättning med ljud till Italienska och kunde ställa vår anmodan att få åka till marinan. Samma chaufför var nu vänligheten själv och vi fick åka med runt hela hamnen. Det var kul att återse färjeterminalen där vi checkade in med bilen för två år sedan, det var kaos då också, och tog färjan över till Grekland. På återvägen stannade han vid den hpl vi stått och väntat vid (!) och där klev nu på flera turister, bl a ett tyskt par vi känner från marinan. Inga problem. Vi fattade ingenting av detta, men var glada att komma tillbaka till båten. Vi förklarar det med ”detta är Italien”.
Kapten lagar middag och vi har bestämt oss för att ta en ny etapp imorgon.
Sö 28 maj, Monopoli
Motorgång i läns och sugande dyning ca 4 timmar. Vi ringde till Polignano, Cala Ponte, men det fanns ingen plats, så vi fortsatte en bit till Monopoli. Där ligger man gratis vid stadskajen, men man får inte lämna båten obevakad. Först måste man ropa upp hamnpolisen och få tillstånd att angöra och få anvisning om plats. Sedan gå till kontoret på andra sidan hamnen och fylla i en blankett, med allt utom skonummer. Kapten fick den äran, medan styrman vaktade båten. Det verkar vara lugnt med mycket turister som flanerar förbi. Polis finns också stationerad i närheten, så vi kan nog sova lugnt. Vi turas om att se oss om i den trevliga gamla stadsdelen bredvid oss. Tråkigt att vi inte kan gå tillsammans. Det är massor med folk idag på söndagen och restauranger och barer är fulla med folk. Turbåtar går också med lass av människor. Fiskarbåtarna ligger däremot vid kaj utanpå varandra.
Kapten blir uppringd av hamnpolisen för att säga åt en katamaran intill oss, att de ska anmäla sig till honom. Då kapten framfört budskapet till dem, ger de sig av efter att ha uträttat ett ärende.
Tyvärr tappade kapten sina slipade solglasögon i sjön strax innan tilläggningen. Nu blir det linser och solglasögon i stället.
29 maj, Brindisi
Skön tur och tur med vädret, 5-6 m/s. Seglade en del, slör, och hade också medström, över 1 knop, vilket höjde farten avsevärt. På vägen hade vi sällskap av massor med vita fjärilar som flög över båten mot Albanien?
Då vi kom fram blev det kallt i motvinden, som plötsligt ökade till 8m/s innanför hamnpirarna. Vi letade tankställe inne i hamnen men den var stängd, så vi fortsatte tillbaka till marina Brinisi i yttre hamnen. Där fanns en station och kapten ropade på VHF och då dök det upp en marinero. Vi tankade och fick då hjälp av marineron, ”Franchesco”, från Marina Brindisi. Han ordnade också en båtplats långsides vid en ponton, körde i förväg med en boggie, och hjälpte till med tilläggningen även här, svårt när det blåser ifrån bryggan. Bredvid oss ligger samma tyska båt ”Albatross” som vi träffat på i flera hamnar sedan Trani. De gick direkt hit från Bari, därför ligger vi en dag efter dem. Duschar och toaletter ser ut som på en militäranläggning. Många duschar, och en del fungerar också. Man kan inte låsa, men det är kod in till hela anläggningen och ingen syns till, så det e bara å kör.
30 maj
Vi har alltid en viss förmåga att hamna på en lång o-charmig promenadväg, så även idag. Den lilla minimarketen på området var stängd, så vi fick gå en halvtimme in mot staden för att bunkra på en stormarknad. Tillbaka med ryggsäck och två kassar blev det än längre. Dessutom kom vi på att det nog gick en buss. Kapten tyckte det var bra med motion, och det var det nog. Vi fick reda på av våra båtgrannar att det gick en buss till city utanför marinan. Man skulle köpa biljett i minimarketen. Den var stängd på tisdagar, så vi chansade och ställde oss vid busshållplatsen. Då bussen kom tog chauffören inte betalt, så det var ju bra och vi fick åka med ända in till Brinisi centrum, ca en halvtimmes hisnande färd med en mycket skramlig buss. Vi gick längs en paradgata med palmallé ned till kajerna.
Där hade vi först tänkt lägga till, men eftersom tankstationen var stängd hamnade vi uppe i marinan, som ligger avsides i norra delen av den stora hamnen istället. Nu kunde vi turista och ta en ”Aperol Spritz” med tilltugg på en bar vid kajen. Det första stället vi bänkade oss på för att äta lunch tog så god tid på sig för att ta upp beställning och var märkbart nonchalanta så vi reste oss och gick efter att ha väntat över 20 minuter och vinkat efter betjäning flera gånger. Det blev ingen pizza.
Styrman har laddat ner en app med busslinjen (nr 5) och listat ut var hpl för återfärd finns. Hållplats är inte utmärkta på svenskt sätt utan man får gissa sig till var de finns. Appen visar tid för nästa buss och mycket riktigt, men 8 minuter för sent, kommer den. Vi får åka gratis tillbaka också. En del passagerare som stiger på har biljett, men har man ingen får man åka med ändå? Lite mulet och risk för regn på eftermiddagen men vi klarar oss från ovädret.
31 maj, Otrando
Avgång kl 08.00, 40 nm, 6 timmar, nästan bleke, men medström gjorde att vi var i hamn kl 14. Vi hade avtlat tid med hamnkaptenen kl 15 men han var inte anträffbar då vi kom, så vi fick lägga till själva med akterlinor och mooringlinor. Det var helt lugnt och mellan två båtar så det gick bra. Då han kom sedan blev han fövånad men allt var ok. Varmaste dagen, med stora åskmoln i fjärran. Staden har också en muromgärdad gammal stadsdel, som faktiskt var den trevligaste hittills. Värd ett besök. Lugna fina gator utan trafik och fläkt från havet gjorde den behaglig att strosa i. Butikerna var turistiska men med lite mer finess och stil.
Nästa sida juni.